mansapa

zone

2008-10-18T23:43:00.011Z

Bönsallad (8k, 8f)
1 burk (250 g) svarta bönor (5k)
2,5 dl tärnad gurka (0,25k)
2 tomater, tärnade (1k)
2 dl (knappt) sugar snaps (0,5k)
2 dl (knappt) rödlök (0,5k)
2,5 dl tärnad paprika (0,5k)
2,5 dl (1 knippe) tärnade rädisor (0,25k)
1 knapp msk olivolja
vinäger eller balsamvinäger efter smak
salt, peppar

Chili med svartabönor (12p, 12k)
500 g mager köttfärs
5 dl skivad svamp
1 gul lök
1 röd paprika
1 burk krossade tomater
1 burk salsa (300g)
1 burk svarta bönor (250g avrunnen vikt)
hackade jalapeñjos efter smak (finns skivade på burk)
salt, peppar, paprikapulver, chilipulver

Fräs köttfärsen och låt rinna av i durkslag. Fräs lök och svamp. Blanda alla ingredienser i pannan. Koka 10-15 min.

Servera med 1 msk gräddfil (1f) per block. Eller lägg till valfri fettkälla.

Grekiska färsbiffar (32p, 16f eller 2p, 1f per biff)
400 g lammfärs 10% (12p)
533 g nötfärs 10% (16p)
200 g (1 pkt) Fontana Fårost Light 10% (4p)
130 g (1 burk) Fontana Kalamata kärnfria oliver (16f)
Paprikapulver, chilipulver, lökpulver, salt, peppar efter smak.

Blanda färsen med kryddorna. Provstek lite färs för att se om den är tillräkligt kryddad. Blanda ner hackade oliver och smulad feta. Forma till 16 biffar. Bryn biffarna i stekpanna utan fett. Lägg på plåt och efterstek i ugn 200° i ca 5 minuter.

Servera med t ex bönsallad och ev klyftpotatis eller en skiva bröd.

Lax med broccoli och keso 3 block
90 g ungbakad lax (110 g rå)
60 g keso feta oliv
2 buketter färsk broccoli, ångkokt
1 plommon

Grönsker på påse med korv 3 block
½ påse Findus Bladspenat, kikärter & grillad paprika (3k, 1f)
1 strutschoritzo 10% (2,5 p, 2f) eller annan mager korv med hög kötthalt

Svampomelett 3 block
1 ägg (1p)
3 äggvitor (1,5p)
2 msk riven ost 11% (0,5p)
1 liter skivad svamp (1k)
9 mandlar (3f)
1 stort äpple (2k)

______________________________________________________________________________

Makrillmackor 2 block
1 burk makrill i tomatsås (2p, 2f)
2 Wasa Fiber Plus (1k)
1 litet äpple (1k)

Kesomackor 2 block
1/2 liten burk keso (valfri sort - helst minikeso) (2p)
2 Wasa Fiber Plus (1k)
1 litet äpple (1k)
6 mandlar (2f)

Fil med äpple 2 block
2 dl Onaka eller mellanfil (1k, 1p, 1f)
50 g kesella (1p)
1 litet äpple, tärnat (1k)
3 mandlar, hackade (1f)
Stevia efter smak
Kanel

Äggmellis 2 block
2 ägg (2p)
2 små morötter (1k)
1 litet äpple (1k)
6 mandlar (2f)

Fil & Müsli 3 block
100 g kesella (2p)
2 dl mellanfil/Onaka (1k, 1p, 1f)
2/3 dl osötad müsli (2k)
6 mandlar (2f)

Fil & Müsli med ägg 3 block
2 dl mellanfil/Onaka (1k, 1p, 1f)
2/3 dl osötad müsli (1k)
1 msk solrosfrön (2f)

Havregrynsgröt 4 block
1 dl havregryn (3k)
5 tsk (drygt 1,5 msk) krossat linfrö (2,5f)
1, 5 skopa proteinpulver (3,5p)
1 dl mellanmjölk (0,5k, 0,5p, 0,5f)
3 msk osötat äppelmos (0,5k)
kanel
3 mandlar (1f)

Påsklov 2006

2006-04-10T16:54:00.000Z

Äntligen händer det något igen, äntligen mår jag tillräckligt bra för att göra något åt saker jag bort göra för längesen.

Det är ljuv nostalgi att läsa gamla inlägg i den här bloggen - kasten från förtvivlan till övermod och tillbaka är fascinerande, och än bättre - det funkade.. tills nu typ.

En mängd orsaker har gjort så yours truly gått ned markant i träningstid, struntat i nyvunna kostkunskaper och på det hela blivit en bra mycket bekvämare karaktär. Tills nu. När vågen dansar upp på 0.1 ton igen är det dags att agera, fastän det tar emot en aning. Förra gången jag körde det här racet var förutsättningarna dock andra - till min fördel denna gång. Det var december, mörkt och kallt - nerver inför premiärmatch och allmänt hård arbetsbelastning både på träning och arbete. Nu skiner solen, våren är på gång med stora steg och det är så gott som barmark ute. Maten smakar bättre och det är ljust en bit in på kvällen - som gjort för uteaktiviteter m.a.o.

Vidare är jag en annan person nu. Min kropp blev inte bara mindre, den kom att omforma sig en aning och är idag betydligt mindre svårstartad och svårare att överträna. Jag vet mer om hur den funkar nu helt enkelt. Men den är ju tung igen.

Så - med gym, sporadisk kampsportsträning, löpning och strikt diet skall jag nu tappa 15-16kg till mitten på juni är det tänkt. Wish me luck, jag använder som brukligt bloggen för lite redovisning, tankesamlare och pepp-hållplats.

cya

/m

Dagen innan match

2005-12-16T13:37:00.000Z

Imorgon 05:42 reser jag hemifrån för att på plats i tångdoftens huvudstad ännu en gång kliva in i en bur, möta en motståndare som med våld tänker försöka vinna domarnas gunst alternativt få mig att ge upp. Man kan tänka på en match ur en mängd olika perspektiv. Det är nog lätt att känna sig orolig och nervös, eller så kör man fightclub-logik - snart kommer jag befinna mig på en arena där varje handling ger en kännbar konsekvens. Om jag klantar mig kommer det göra ont, om jag inte är rätt förberedd fysiskt och mentalt kommer det göra ont - men å andra sidan, it runs two ways. Just nu bygger jag en bild i huvudet där oberoende av vad the bum har för tankar och idéer om vad han vill göra kommer HAN få ont. Utan att bli allt för detaljerad så är min plan att längden skall spela roll. Han är kort och satt, jag lång och smidig - ledsen bummen.. Matchen har redan utspelat sig upprepade gånger i skallen, en mängd scenarion är igenomgångna och det enda som känns lite osäkert är flåset - min kondition är inte där den kunnat vara, men fan - det är vinter ute.

Killen jag möter vet jag inget om, han har aldrig gått match förr och ser ut såhär:

Överhuvudtaget har den här matchen inte fått något särskilt fokus i jämförelse med de tidigare. Jag har jobbat hur mycket som helst, både ideellt och professionellt. Det har inte behövts någon bantning att tala om, men inte heller har jag under det senaste halvåret kunnat träna på ett sätt som stärkt självförtroendet nämnvärt - faktum är att detta med största sannolikhet blir min sista match. Men nu - idag - dagen innan match.. nu känns det att det är på väg.

Det rycker i armarna av serier som skall landa på huvudet imorgon, jag mjukar upp kroppen med en lång krävande stretching så jag imorgon inte behöver riskera att sträcka mig vid uppvärmning. Jag skall ned och handla mitt klassiska recovery-kit med massvis av kolhydrater, tillverkar soundtracks - ett till bussen och ett annat till timmen innan match, ser inspirerande film och tänker happy thoughts :) - haha det kommer bli helt grymt, ett värdigt avsked till en märklig period i mitt liv där kunskap och tolerans stavats blåtiror och stela muskler. Fan vad jag vill dit nu, jag vill stå där mittemot honom och se honom dundra fram mot mig bara för att mötas en blixtsnabb vänster-höger och rotation åt höger.

Jeez - för mycket att tänka på helt plötsligt, jag lär väl återkomma för ett kort referat från mina ansträningar. Efter jul är det slut med fightingen och ett nytt projekt för kroppen är planerat - frågan är inte om inte det skall upp i ljuset det med. Smiskan är återigen aktuell.

Heja på mig imorrn - power to the people!

93-95

2005-07-05T21:59:00.000Z

.
Sommaren sofar har varit grymt enerverande. Allergi som noggsamt eliminerar all utomhusvistelse fram till iaf 3-4 på dagen, en klubb som minskar andelen träningspass från fem till två och på det en kultur som skall fram med glass och annan sockerdrypande skit så snart solen lyser en aning - illa.

Handen som jag aningen optimistiskt trodde stukades under min shootmatch fick nog egentligen bra mycket mer stryk än så. Tummen är fortfarande öm i leden och min hand har fått en ny brosk- eller benutväxt några centimeter ovan pekfingrets knoge. Det är i vilket fall försent att göra något åt nu, jag hoppas bara tummen håller för fighting fortsättningsvis också. Denna skada förde dock med sig en nästan överdriven vila efter matchen och först för en vecka sen kunde jag börja sommarträna på allvar. Lillebror föreslog för en tid sedan att jag i likhet med honom skulle spendera sommaren på dödsfiendens gym, men jag avböjde, främst med hänvisning till en tidsåtgång jag inte riktigt kunde rymma i schemat. Det stämmer förvisso, om två veckor kommer det göras grava hack i min tid-för-mig-själv, men det hade ändå varit sweet att träna aningen mer än de två dagar jag nu har. Dessutom är de passen inte särdeles givande, mest kompisrull och grundtekniker.

Att käka rätt under sommaren är både enkelt och svårt. Värmen gör att man ofta nöjer sig med en sallad eller annan lätt måltid, man dricker per automatik mer än vanligt och både bär och grönsaker blir vanligare i maten. Å andra sidan flyter tiden på ett helt annat sätt - måltiderna skjuts ofta undan till senare på dagen, folk vill fika hela tiden och glass och läsk finns verkligen överjävlaallt.

Så vad göra?
I mitt eget fall tror jag på damage-control. Låt det ske, men inte helt ohämmat. Jag aspirerar inte på fulländat kostintag sommaren igenom - men äter inte heller chokladtårta till frukost (körde det till en middag en dag däremot, men det var då) Vad jag dessutom, något bittert, erfarit är att jag inträtt den gyldene ålder då glass inte får vara för söt - läsken helst skall vara mineralvatten eller på sin höjd aspartansötad och helgen faktiskt kan vara villka två dagar som helst - de måste inte fyllas med käk och snacks...

Jag kommer inte acceptera någon viktökning i sommar - så kan nog det hela sammanfattas.

Rent träningsmässigt försöker jag komma mig ut och springa några gånger i veckan. Jag växlar mellan vanlig distanslöpning på 5 och 8km spår med intervallöpning i backe när andan faller på. Det senare borde jag verkligen försöka köra mer konsekvent, men det är så jävla jobbigt bara.

/m

A blogg to remember me by

2005-06-06T23:14:00.000Z

.
Sådär - shootpremiären till ända.

I tisdags fick jag reda på att det skulle bli match trots allt. Detta mot en göteborgare som jag inte visste annat än att han gått en sw-match tidigare i minus -87. Tack vare en påpasslig kamrat placerad i Sveriges framstjärt fick jag dock se en 5 år gammal bild ur en skolkatalog.

Den senaste veckan har följaktligen ägnats, i mån av tid, åt förberedelser inför denna match. För en vecka sen sparrade jag med lillebror på sedvanligt manér och det kändes helt värdelöst. Jag hade ingen ork eller geist alls - kroppen kändes tung och långsam och teknikerna låg gömda långt in i kroppen. Det här sparrpasset gnagde i huvudet och täljde rätt bra på självförtroendet, men i torsdags klev en träningskamrat in. Han tränade hela passet med mig - 3-4 submissions som ligger mig nära (varav minst en borde exekverats tidigare idag) och en massa box. Det var ett kalaspass och min boxning blev successivt mycket mycket bättre under passet. Vi skar ned i antalet slag och fokuserade mer på impact, koordination och guard - och för en timme funkade det riktig bra bortsett från kombinationen skjut/knä där jag gick oskadd ur krocken och min träningsdocka hade idag en elegant röd liten sak mitt i ansiktet.

Anyhow - det där var ett sånt pass som man inte bara skall utan nästa MÅSTE ha sista vändan innan match. När allt känns bra och de nya idéerna lätt kan implementeras i en färdig form för fight. Det var tankarna från den träningen som gick runt i huvudet dagen efter. Min match skulle gå i -93 och på fredagsmorgonen vägde jag 95. En hård diet under dagen bestående av nötter, frukt och nästan inget att
dricka skulle räcka tyckte jag och drack min sista klunk runt 6 på kvällen. Trots detta låg jag på -94 när klockan närmade sig 11 på kvällen. Latent kände jag nog på mig att det skulle lösa sig över dagen - men i allmän träningspepp och aningens fåfänga beslutade jag mig trots allt för ett sent löppass. Detta pass tog mig till hammarbybackens topp (rekommenderas) Väl hemma tog jag ett varmt bad och svettades på så vis ut den sista vätska jag kunde tänkas ha kvar. Detta förfarande säkrade förvisso min vikt men det innebar även att jag vaknade med svår huvudvärk. Väl på klubben, vid tolvsnåret, lyckades jag väga in först av alla och vågen stannade då på 91,7kg. Sen startade en recovery-kur där långsamma och snabba kolhydrater skall blandas. En fullkornspasta med pesto och körsbärstomater, proteinbar, sportdrycker, choklad och en massa vatten fick mig på fötter och runt tvåtiden var jag mig själv igen.

Shootmatcherna började 15:00. Runt tjugo i fyra skulle min match gå och jag började värma runt kvart i tre. För att hålla koncentrationen och nervositeten på plats hade jag med mig md:n som spelade hardcore av ett slag jag kanske inte lyssnar på till vardags - det var grymt användbart och fick mig verkligen att slappna av. Sen ropades vi in i buren och min hemmapublik gav mig det soundtrack man bör få, det var hur schysst som helst. Killen jag mötte var en mörkhårig, lång göteborgsk version av Mart Hällgren och kändes helt klart som en motståndare jag skulle kunna ta. Vi morsade på varandra och sen var vi igång. Kroppen kändes fortfarande aningen seg, men uppvärmd och smidig.

Han slängde iväg första slagserien och ungefär då förstod jag att det var match. Han fick en halvträff på kinden men jag parerade bort resten av slagen och gick till attack. Jag kände hur kroppen drog ihop sig när jag spände mig för första slagväxlingen och trots min boxcoachs förtvivlade önskningar om att jag skulle hålla mig till gameplan gick jag inte aningen mindre coolt än tänkt var. Jag fick in några fina träffar i ansiktet på honom och det syntes på honom att det gjorde ont. Det skall bli intressant att se filmen sen, men min känsla är fortfarande att jag hade ett övertag stående. Jag slog definitivt hårdare än motståndaren och fick in fler träffar. Risken finns väl att hans syn på saken är densamma och att ingen av oss - i ett rus av adrenalin - kände just ngt av det vi fick på oss. Hursomhaver gick han på första nedtagningen - en single leg takedown, han slet upp benet och försökte välta mig men jag hoppade med och fortsatte slå honom i huvudet. Han tryckte då upp mig mot burväggen, vilken förövrigt var förvånadsvärt skön att luta sig mot, och väl där fick han inte ned mig. Jag provade knäa en gång, men märkte att han nästan lyckades fånga mitt andra ben då - så jag nöjde mig med att slå en stund. Från mina coacher hörde jag något om att jag skulle försöka cirkla ut (stående på ett ben) och det var i mina försök att göra så som jag åkte omkull första gången. Jag landade med snubben i min guard och kunde ganska snart reversa honom så jag hamnade på topp. Vi kasade upp mot burkanten och jag låg mest i hans guard med huvudet rätt ned i hans solar plexus och hindrade honom från att göra något mot mina armar. När han öppnade guarden försökte jag ställa mig upp men orkade inte riktigt och ramlade ned i guarden igen. Då dömte domaren upp oss för ännu en batalj stående. Den här gången kände jag mig ännu tröttare och märkte att vare sig guard eller haka var där de skulle. Jag fick in ytterligare några slag på honom, däribland en hård rak jabb som träffade honom mitt på näsan. Jag blev osäker på om han var omskakad eller bara hade taskig guard efter det slaget och min uppföljning blev därför aningen sen. I läget efter hade han sökt sig mig burkanten och hade jag bara varit smart hade jag kunnat vinna matchen här. Han hade alltså en nedtagning på mig, och jag borde nog prioriterat att utjämna det förhållandet, men adrenalinet och min obefintliga erfarenhet sade mig att jag nog egentligen borde försöka knocka den här killen - och gick istället mot huvudet på honom. Detta gav inte mycket mer än att han plockade mitt ben ännu en gång och jag minns att jag tyckte det var rätt skönt att bli nedtagen, för jag var fruktansvärt trött. Han landade i min guard och jag tog snabbt upp guarden högt upp på hans rygg. Jag hade en idé om att försöka dra in honom i ett armbar från guard men mina ansträngningar hamnade mitt emellan ett armbar och triangleförsök - istället blev jag liggande och upptäckte att motståndaren hade rätt taskig posture. I en sista ansträngning lyckades jag åter reversa honom och ungefär där var matchen över. När sen resultatet lästes upp meddelades att domarna inte lyckats enas utan att ett split decision var att vänta - 2-1 till hans favör.

Jag blev ärligt talat rätt förvånad där och då - men nu i efterhand kan jag som sagt analysera varför utfallet blev ett sådant. Lite sorgligt dock, då jag känner att jag faktiskt kunna vinna matchen. Men trots bristen på tekniska finesser från bägge håll omnändes vår match som en jämn och tuff match - och handen på hjärtat - jag hade så jävla kul! Det var ren lycka som gick genom kroppen timmarna efter. Inte heller blev jag sittande med en massa fula blåögon eller skrapsår - en stukad högerhand och viss värk i höger skenben är de enda blessyrerna. Sammantaget är jag nöjd - inte med resultatet - men med att jag var där, att jag steg upp. Att jag i en bur mot en motståndare jag inte visste ett jota om annat än att vi bägge vägde mindre än 93kg hade mod och hjärta nog att ge allt vad jag hade, och att det faktiskt tog mig en bit på vägen - jag längtar till nästa match.

ujuj - en blogg to remember me by. Nu skall jag äta vad jag vill ett tag - om en vecka börjar sommarträningen.

19" livskris

2005-05-20T23:23:00.000Z

.
Här sitter man... med trasig skärm som skiner i blått på ett vis som TCO med största sannolihet avfärdar som direkt hälsovidrigt för ögonen. Allt går sönder. På träningen igår sprack mina sprawls i grenen och halva skon föll i bitar, bilen är trasig, tv'n har inte många månader kvar och nu som sagt - min kära skärm. Alla mina t-shirts sitter dåligt efter dieten, byxorna än mer. Var för sig kanske de flesta av dessa skulle avfärdas som lyxprobs - men sammantaget symboliserar det sammanfallandet av välfärden i en fattig arbetarfamilj i en fattig förort inte för långt bort från dig. Det är för sorgligt.

4/6 är matchen utannonserad till - men igår uttalades vissa tvivel om att den verkligen blir av - är visst inte för många som anmäler sig till shootmatcher nuförtiden, de som är bra vill köra valetudo och de dåliga brottas istället. Fightcardet kommer först den 31/5, men som sagt - det lät inte positivt. Det är märkligt - å ena sidan känns det inte som om jag bryr mig så fantastiskt mycket, jag har väntat så länge på det här nu att jag kinda ledsnat på att vänta, å andra sidan vill jag prova och känna hur det känns - se vad jag kan åstakomma i en bur. Jag fortsätter dock träna med sama målsättning men motivationen har självfallet fått sig en törn. Dessutom är det just nu inte möjligt att träna på det sätt som jag skulle behöva - det är fler scheman än mitt att förhålla sig till och det innebär stundtals konflikt, på det astma & allergi (mer om det senare) och inte minst den här förbannade skärmen...

Träningen på sistonde har varit slitsam - mest för att det tagit tid för kroppen att vänja sig vid tempot efter träningsuppehållet, men igår vände det. Vi körde ett pass med rätt tung stående brottning till nedtagning och mycket sparr med begränsningar. Från början var det grymt jobbigt och slitigt, men sen var det ngt som klickade och kroppen fick klart för sig hur det skall kännas när det går bra - och well - efter det började jag känna mig bekväm i situationen. Jag orkade 2 timmar, sen var det nog för då. En timme senare, efter stretch och dusch var jag fortfarande på gränsen till knäckt och det bristande flåset gjorde sig än en gång påmint.
Lösningen torde vara löpning både uppför och på bana, explosivt och uthålligt MEN...

Fredag om en vecka har jag fått tid för en ny allergiutredning, en rätt omfattande sådan. Jag är allergisk mot det mesta känns det som, men har inte kartlagts de senaste 20 åren varför det börjar bli på tiden att så blir gjort. Jättefint - ingen är gladare än jag - men inför undersökningen får jag inte ta medicin under en veckas tid.. inga antihistaminer, inget cortison, ingenting... I SLUTET PÅ MAJ!!! pleeeease! Det kommer bli en vecka från helvetet - och tro mig, löpning är INTE ett alternativ under den veckan. Ständigt dessa konspirationer, först skärmen - sen detta.

Sammantaget - Att en lillebror från sydamerika är i stan, att en annan är på väg och att en tredje kommer hem till mig för att glana Pride är fakkin swell - då spelar inte det andra så stor roll eg. Att min dotter är sötast i världen och min sambo lyckas vara fantastisk och tolerant på samma gång... då spelar fan inget roll eg.

Gäller bara att komma ihåg att tänka på sånt emellanåt... (sådana här tankar tänkte vi inte före dr.Phil - minns det!)

ses

/m

21 dagar kvar

2005-05-15T00:58:00.000Z

.
Vår/sommar - man blir gladare av solen, så är det bara - och att köra igång en liten diet delight i det här vädret känns hur enkelt som helst. Den här gången skall jag prova en tredje variant - att lägga en massa krut på frukost. Eller massa och massa, men en stadig frukost varje dag iaf, bestående av:

* 2-3dl lättfil (naturell - ingen "lättsockrad" fjantvariant)
* 250g Kellgos super All-bran (den med "kli-stockar")
* 2st skivor grovt bröd med mini-mjukost.
* 7dl vatten
* 1st rejäl snus

Resten av dagen som vanligt - en lågkalorilunch, low-carb, frukt, paprika och mkt vatten. 80grams portioner o.s.v. - det kommer bli sweet.

Idag sparrade jag lillebror. Vi körde brottning med skydd då detta är ett prioriterat mål med träningen inför matchen, men även stående vev med nedtagningar. Framåt slutet smällde vi på varandra rätt bra med några få blessyrer som följd - men inget allvarligare än att vi såg coolare ut än vanligt till kvällens möte. Om jag skall se till mina egna för och nackdelar kan konstateras att jag skyddar mig själv bättre än vanligt, har bra räckvidd en stygg högerspark. Jabben jobbar bra i början, men det saknas snabbhet i slagen och går långsammare och yvigare allteftersom jag blir trött. Största problemet är detsamma - tröttheten. Det är otroligt explosivt och konditionskrävande att varva stående och liggande fight - och tre veckors uppehåll har satt sig på flåset (som i sig förmodligen inte var häpnadsväckande innan uppehållet - men fan, det var bättre än nu) När jag blir trött orkar jag inte fullfölja och/eller reagerar för sent. De öppningar som blir hinner jag inte utnyttja o.s.v. Vidare hukar jag fortfarande när jag skall göra nedtagningar under motståndarens eldgivning, och det placerar mig ideligen i trista giljotiner eller enkla enkla sprawlar. Det borde vara så enkelt att åtgärda, men bevisligen uppstår diskrepans mellan kropp och hjärna här. Att fokusera på således.

För flåsets skull kommer jag de 21 dagar som är kvar springa mycket - 4 pass i veckan. Träna 4-5 dagar i veckan och se över kosten. Sen är det bara att trimma psyket - den 4:e väntar buren.. eller rättare sagt - jag väntar den. Som det känns nu skall det bara bli kul - att se vad man är gjord av.

Klubbkamraterna gjorde mycket väl ifrån sig i Uddevalla - bästa klubb et.al med några klass-segrar. Absolut roligast hade jag åt att kamrat K tjoade ut sin första motståndare på galan (som jag kallt räknar med att han plockade rätt enkelt) och denne visade sig vara teamleader för team G (omnämnd i tidigare blogg). Min drömmatch annars ;) - I de övriga matcherna fick K det lite svårare dock, men ringer senare på kvällen - glad, stolt och motiverad - och jag är jätteglad för hans skull, precis så skall det kännas efter en match. Keep up the good work!!

Jaja - nu sova

/m

Trött, fet men på väg igen.

2005-05-12T11:57:00.000Z

.
Så var vi igång igen – fan vad skönt det känns.
Varje lördag de senaste månaderna har jag och lillbror kört ren shoot-sparr mot varandra i ungf. två timmar. Det är grymt värdefullt att få träna på så vis – prestigebefriat och med rätten att ge och ta lite stryk. Efter senaste vändan (i april någon gång) kände jag dock en smärta i armarna som sen vägrade ge mig sig. Det var som om muskelfästena ofrivilligt förlängts med några centimeter och nu höll i för allt vad de kunde för att inte ramla loss. Övertränad till vansinne var de förståndigas dom, och följaktligen gav jag mig själv ett längre träningsuppehåll. Efter två veckor hade kroppen vant sig vid lugn och ro, och för att inte göra den alltför bekväm bestämde jag mig för några raska löppass. Promenaden i Belgien (se tidigare blogg) hade dock lämnat efterverkningar på så vis att jag belönats med min första seriösa benhinneinflammation sen tonåren. Inflammationen uppskattade inte alls mina ambitioner i löpspåret, och uppehållet förlängdes med en vecka. Nu är jag dock tillbaka.

Mindre än en månad till match och konstateras kan att flåset försvann illa kvickt. Dessutom satsar klubben rätt stort på gameness, och har följaktligen prioriterat brottningen rätt hårt senaste månaden. Jag har varit på tre pass sen uppehållet och kan dock konstatera att allt snabbt kommer tillbaka – visa reflexer är lite långsammare än innan – men det kommer väl. Jag har möjlighet att träna 5 dagar i veckan, men kommer nog lägga mig på c:a 4 fram till sista dagarna innan match. På lördag är det sparrdags igen – och bara så du vet det (du är en av få som läser här) jag vill ha och ge stryk. Vaselin på ögonbrynen alltså.

Ha det fint alla – jag skall föra kost och träningsdagbok här ett tag framöver.

/m

Äckliga äckliga Belgien

2005-05-12T11:41:00.000Z

.
Punkrace i Belgien, det eller Groezrock i Meerhout - anyway you want
it. Jag ljuger inte när jag säger att det nog är bland det mest
tragiunderbara jag gjort sen jag fyllde kvartssekel. Resesällskapet bestod i
lillebror och dennes forne respektive - umgänge per trio har inneboende i
sig att en alltid är lite mer utanför, men det kan också vara en
styrka. Man slipper känna sig asocial för att huvan åker över huvudet och
Waits långt in i örongångarna. Å andra sidan kan det innebära
uppmärksamhetsförskjutning åt allehanda håll, och utan att gå djupare i det kan
konstateras att 4 är bättre än 3 - för det mesta.

Iaf - en inte helt ryggvänlig resa per ryanair, en tågresa som kunde
varit gratis, ett språk som är hopplöst och en natt i väntsal senare
befann vi oss iaf på en soon-to-be-harvested gräsmatta i flamland för att
njuta punk och hardcore i dryga 12 timmar. Lineupen var helt fantastisk;
Strike anywhere, Rise against, 7seconds, Lagwagon mfl - jag slängde
även ett öga åt hatebreed, boy sets fire samt ngt mer med good riddance
sångaren. Det var en fantastisk resa i tiden, tillbaka till den tid då en
kväll kunde avgöras på valet av bandtischa och punkhits från scen...
fan, vi var inte många på plats (arrangörerna pratade om 5-6000) som inte
bar en bandtröja, som inte försökte oss på stylish frisyr alt. mössa och som faktiskt levde när många av banden släppte sin första skiva.

I vilket fall, det var grymt underhållande – tills det var dags för kvällning. Lagwagon spelade halv tolv till halv ett om natten. Aningen orolig sökte jag upp en arrangör och undersökte möjligheterna att ta mig från den där lilla hålan redan samma natt (företrädelsevis någonstans där det fanns en öppen vänthall, ett café eller annat behagligt nattvärn) – men sista bussen gick 22:00. Well – vi diskuterade vad göra – rymma redan kl.22 och missa den egentliga anledningen till att iaf jag kom dit, eller stanna kvar – bita ihop och leva the hard way natten lång. Vi beslutade oss för det sistnämnda, såg en fantastisk konsert och sen var det dags att sova för första gången sen halv sex samma morgon. OK – för Er som inte vet det, man fryser ihjäl när man sover utomhus i Belgien. Trots lillebrors heroiska utlånande av liggunderlag (vilken han f.ö. snart krävde åter) var de kalla stenplattorna på en skolgård i Geels utkanter för mycket, och vi vaknade snart igen. Halv fem på morgonen – stelfrusen på så vis att det känns som om livet rinner ur en – bestämde jag mig för att promenera dryga milen till tågcentralen och där värma mig en aning. En mil är INGENTING i vanliga fall – men i mitt sorgliga tillstånd var det en pärs, en prövning och som ett hårt slag djupt in i walls of Jericho. Hade jag bara kunnat stava till slaget från ”Sagan om konungens återkomst” så hade jag gladeligen nämnt det här – så jobbigt var det. Jaja – gnäll gnäll – men jag gick iaf vilse och allt som allt landade min promenad på 2,5 timmars Vansprydd maraton – de skorna är INTE gjorda för vandringar av detta slag. Väl framme hittade jag ett bageri som saluförde veganska wienerbröd och efter att ha jiddrat med flamlänningen i kassan så hade jag 3st i en liten påse. Dessa intogs under stor munterhet och glada tillrop/tummen upp av min omgivning – en halvtimme senare dök hon och lillebror upp – utvilade med en påse fylld av mat, och de hade åkt buss den där milen… hat hat hat!

Bryssel var snortråkigt – cp-dyrt- och såg ut som EU enligt Morjärvs finest för några år sen. Vi sov bort några timmar i en park, och sen hem igen. Aldrig mer Belgien, aldrig mer festival. Den här, snart trettioåriga katten, har fått än mer ammunition till kriget om huruvida man alls skall lämna sin lgh längre än 12 timmar i stöten.

Jeje

/m

Yeah Baby!

2005-04-02T23:31:00.000Z

.

Hoho - tre dagar i den forna hemstaden till ända... sweeeet! att komma hem igen.

Att åka tåg bland andra människor är sällan särskilt behagligt, men att resan skedde per x2000 och sålunda avhandlades på nästan halva den tid resan brukligt tar är grymt trevligt. En bra början med andra ord. Det var fantastiskt kul att träffa gamla kamrater igen - de är inte många, men har hög kvalitet. Jag hade två dagar på mig att droppa vikt så att jag skulle klara invägningen på -93, två hyfsat matlösa dagar... Detta lade en viss sordin över mitt semesterhumör, men jag tycker nog att jag hållit fanan högt i de flesta av lägen. Min tilltänkte sparringpartner på plats visade sig vara sjuk mest hela tiden, och var väl kanske inte helt angelägen om att brottas dagarna i ända, men 45 minuter på ett parkettgolv gav ändå liiite övning. Fredagmorgon klev jag upp, utan att äta frukost, och drog till ett gym. Jag är ingen större vän av gym, och inte heller detta hade potential att bli en allierad i kampen. Det kostade alltså 80 spänn för en engångsträning, från entren in till gymmet var man tvungen att placera 5 olika sorters låsta dörrar, och väl på plats fanns mest tråkiga maskiner. Än värre blev det då det gick upp för mig att jag inte bör skaffa mig någon träningsvärk innan lördagens match, vilket begränsade aktivitetsmöjligheterna väsentligen. Så jag cyklade, rodde, cyklade mer, lyfte litegrann och stretchade jättelänge. Sen kollade jag (utan att dricka en droppe vatten) vikten på en digitalvåg och fann den där studsa runt 93,4 c:a.
Det kändes onekligen aningen bittert, då jag ansträngt mig rätt hårt för att tappa kilon under veckan. Kanske var det så att det helt enkelt inte gick att ta mer från kolhydratförrådet, varför jag var tvungen att skiljas från det, av min kropp så älskade, vatten jag bar runt på.

Nåväl - imorse klev jag upp på en löjligt exakt våg och såg den blänka till på 92,3kg. Glad i hågen stämplades jag på handen för att markera OK:et jag erhållit. Nästa steg var att så långt som möjligt återställa balansen i min nu rätt sargade kropp. Ett insidertips var att köpa kolhydratpulver av märket Vitargo - och damn! vad det funkade. Kändes som om barndomens samlade godiskonsumtion återuppstod i mitt blodomlopp och jag blev pigg, glad och stark. Det var en kolhydratboost utan dess like, och den höll mig igång hela vägen till matchen.

Matchen som sådan kan jag inte rapportera mycket om - jag minns helt enkelt inte. Jag har fått berättat för mig att jag innan matchen startade studsade upp och ned med ett leende som var lika delar evil genius och hånleende, pratade bara om hur kul det skulle bli och stirrade ut motståndaren. Väl igång fann jag snart att jag inte lyckades exekvera min gameplan som planerat. Killen var helt enkelt för bra på att hålla undan sina ben. Så efter en stunds clinchande fram och tillbaka snappade jag huvudet på honom och drog in ett front headlock, som jag sen använde för att ta ned killen till min guard med. Så där ligger jag med honom i guarden, sen är det tomt i c:a 3minuter, och nästa gång jag minns något ligger jag ovanpå honom. Pinnar rätt bra i hans halvguard, crossfacear honom från vänster och jobbar på armlås som han otroligt hårt håller emot. Då hör jag min coach meddela att den är 40sek kvar och att jag leder, så jag beslutar mig för att hålla kvar killen tills tiden är över. Så vann jag min första submission wrestling match.

Kanske inte den mest publikfriande matchen i världshistorien - men världens viktigaste för mig. För det var verkligen hur kul som helst, jag kände mig som Robbie Lawler beskrivs i Miletichfilmen... och det är guld värt.

Nu har jag såå förtjänat att sova, så till sen!

/m

Nu bär det av

2005-03-30T11:51:00.000Z

.

Jepp! Imorse stod vågen på 93,8 varpå jag dansade lite och en kvart senare var vikten 93,7 - kanske är det vad det handlat om hela tiden - för lite dans i mitt liv.

Hursomhaver - idag bär det av till matchort för att acklimatisera. Jag måste känna på saltvattenluften, smogen, höra dialekten m.m. - helt enkelt vad som krävs för att prestera optimalt.. eller inte. Det skall bli trevligt att komma ned hoppas jag iaf.

Jag har även lagt upp en plan för hur jag skall väga in korrekt på lördag. Jag fortsätter idiotdieten fram till fredagkväll, går till ett gym och cyklar lördagmorgon och sen invägning.. det kommer bli sweet tror jag. Sen måste jag ha med mig käk/dricka som omväxlande blandar långsamma och snabba kolhydrater - det brukar inte vara något problem - och efter match skall jag ned på vasagatan och äta en stooor portion nudlar!! Det är vad jag tänkt iaf.

Har sett fightcardet nu och finner att jag möter en 7 år yngre (i matchsammanhang) newbie från mariefred. Vår match är nummer 15 i ordningen så jag kommer ha tid att rehydrera och käka efter behag - just nu känns det verkligen bara kul.

Jaja - nu skall jag packa

pepp!

Diet as fuck

2005-03-28T18:59:00.000Z

.
Ok - jag var inte fullt så präktig som jag tänkt mig. Lördag 11:00 skall jag väga 93kg, just nu väger jag 95. I jakten på syndabockar fastnade jag på "samhället och dess sjuka skönhetsideal" - så nu känner vi boven i dramat iaf. Känner mig lugn dock, att tappa 3kg veckan var melodin hela december så det skall väl inte vara omöjligt denna gång.

Kan dock inte låta bli att undra om någon mer än jag arbetar så här hårt för att cutta vikt till en sw-match...

Men jag ser det som lika delar hobby och förberedelse inför en framtid som bulemiker på rätt sida BMI-toppen. Jag vill bara inte gå med på att jag är ett fetto som måste slåss för rätten att orka gå i trappor livet ut, om än så faktiskt är fallet. Hursomhaver, efter den här veckan - efter den här matchen tänker jag äta precis som jag vill ett tag. Till min stora förskräckelse visade det sig att den lokala semlenasaren bestämt sig för att sluta sälja guldbullar för säsongen. Det är kanske helt i sin ordning, men de kunde väl iaf ringt och förvarnat sista dagen el. nåt. Fan fan - nu kommer inga nya förrän december eller vad det brukar vara.

Förväntningar på matchen... just inga. Jag vinner, det är inställningen. Sen om BJ Penn skulle råka stå på andra sidan - tough luck - vi ses sen, med andra regler och då jävlar.. det känns mest kul att få prova hur det känns med ring. Den matchen som verkligen pumpar runt i huvudet är bestämd till den 4:e juni. Jaja - i vilket fall, nu är det dags för ännu en liter vatten och lite tv. Min förstående sambo har beslutat sig för att placera chips och läsk på bordet, stort tack för det.

Hejdå alla!

Livet förutan tisdagar

2005-03-23T00:04:00.000Z

Allvarligt talat...

Imorse vaknade jag åtskilliga gånger (iaf tre) innan det var dagas för klockan att ringa, kvart över sju. Stiger upp ruskigt trött - kommer underfund med att det är tisdag och att arbetsdagen börjar 30 minuter tidigare än vanligt i sällskap med en samling pisskärringar.. att dagens arbetsuppgifter tillhör veckans tråkigaste och jobbigaste. Som kulmen på denna dagens första minut kikar jag ut genom fönstret och genom den grådaskiga dimman syns ett tunt lager nysnö över bilar och gator... konstaterar lakoniskt "ni gör det fan inte lättare för mig" och bestämmer mig trots allt att åka till jobbet efter att ha konsulterat almanackan och där funnit att tre tisdagars vab i rad faktiskt kan se aningen misstänkt ut..

Nåväl - men stora mänger kaffe och snus går det mesta - och så även denna dag. Väl hemma hann jag nästan somna innan det var dags för kvällens stora begivenhet - tre timmars grapplingseminarie i regi av en av branchens coolaste gubbar - Roy Harris

Att köra drillar i tre timmar tär på såväl kolhydratförrådet som koncentration - och när de två börjar sina spelar det verkligen roll vem man sitter i guard hos. Själv hade jag det stora nöjet att ha ett göteborgskt helvete som partner seminariet igenom. Det gick iofs fint, men när vi sista kvarten tävlade från ett rätt tärt läge - först till lås eller passering - blev jag helt överkörd. Förloraren skulle fira sin förlust med 30 spänstiga upphopp, och min motspelare lade sig tillrätta på rygg - tittade på mig med ett leende - och konstaterade "dô m.. jag tänker inte hoppa..." - föga förvånande slapp han också göra det.

Med på seminariet fanns även den Caesar-fighter som på den shootogala jag tidigare rapporterat från knockades på ett rätt otäckt vis. Han såg fortfarande för jävlig ut i ansiktet, om än han inte verkar särskilt avskräckt från vidare strävanden i branchen. Gott så långt, men allvarligt talat - fortfarande blåöga... jeez

Jag är ruskigt duktig på att hålla diet nu - 93kg imorse så matchvikten är på plats. Tänkte dock fortsätta dieten till mitten på nästa vecka då vikten åker upp och ned och kan variera upp till 3-4 på en dag. Förstår inte riktigt varför - det lär väl ha ngt med vätska att göra, men det gäller att timea invägning.

Nu sova!

Sweet lillebror

2005-03-20T00:38:00.000Z

Det tar emot att slå sig ned i stolen och skriva detta - en molande ryggvärk, direkt sprungen ur ett elakt thaisvep tidigare idag, gör sig konstant påmint. Idag drog jag, med tanke på hur snart jag skall gå match i den disciplin jag eg. tränat minst, med mig min bror till träningslokalen. Där drillade vi submissions, vevade valetudo och körde några elaka vändor stående slayersbox. Det var hur kul som helst. Lillebror har iofs inte tränat de senaste månaderna vilket definitiv låg honom i fatet, men å andra sidan har vi inte kört mot varandra på precis lika länge - och när jag evaluerade den egna praktiken kunde skönjas framsteg sen sist.. gött mos!

Provade mitt nya proteintillskott idag, twinlabs triple whey. Jag vill inte ens tänka på hur mycket djurrättsondska som är nedmalt i det där pulvret, utan väljer snarare att glädja mig åt hur snabbt det löser sig i vatten, och att choklarsmaken faktiskt är aningen autentisk. I vilket fall är jag nöjd - proteinet kan förbrännas, är mättande och bygger upp kroppen - under rådande viktminskning - en fantastisk byggsten för kroppen.

Dagens träning var tankeväckande ur många perspektiv. För det första - dieten som pågår är inte gjord för att träna på. Det märks verkligen, efter två timmar var jag så sjukt trött och varje liten rörelse gjorde andhämtningen dubbelt så tung. Men det är som det skall ändå - eller, jag vet ju onekligen varför det är så. Positivt dock är att den första timmen kändes hur bra som helst - vi körde ren SW och jag lyckades i stort med vad jag företog mig - att träna med någon man känner väl är oerhört givande då ingen prestige existerar. Istället tog brorsan sig tid att förklara missar han såg och lät mig rätta till dem med honom som krockdocka åtskilliga gånger - stort tack för det. Just nu ser jag mest fram emot matchen så jag får se hur det funkar i skarpt läge, hur jag funkar. Avslutningen på dagens träning (efter två tunga timmar) bestod i en match mot ledaren för team G. En kanske inte helt framstående fighter på klubben, men han väger lika mycket som jag och har motsvarande tävlingserfarenheter. I vilket fall - jag var CP-trött vilket gjorde att jag inte orkade fullfölja två av de avslutningar jag tänkt mig på mr.G. Ett tag var det faktiskt så illa att jag låg under på magen alltjämt han sökte dra ut mig, men jag snurrade, passerade och drog ett riktigt styggt armbar på stackarn.. på ren vilja! Förhoppningsvis är det en fingervisning om vad som kan hända under match när jag är precis lika trött - att viljan ger någorlunda pragmatiska lösningar.
Stående viftade bror bort mina fötter efter behag (här kommer ryggondskan in i bilden) men jag fann två saker i min boxning som satt sig i ryggraden sen sist, bra grejer... - jag ser såå fram emot att få jobba vidare med boxningen.

I detta nu är jag så löjligt hungrig och känner hur det segar ned intellektet rätt hårt. Morgondagen skall tydligen fyllas av besök av allehanda slag - och jag skall varva mina wokgrönsaker med pulver och röd paprika.. suck!

ses

/m

det är i Göteborg det skall ske

2005-03-17T00:11:00.000Z

Sannolikheten att jag någonsin kommer träna på en klubb med en samling likar som alla tycker om mig, pratar med mig och matchar mig i storlek, vikt och kunskaper är kanske inte så värst stor - men det hade varit helt grymt om iaf en liten variabel hade klaffat. Nu är det kanske inte hela världen, men det tär att röra sig anonymt bland miffon stundtals. Det är hemma och i rinkeby jag har en plats verkar det...

Ok - den stora begivelsen, avtäckelsen, happeningen m.m. är nu fastslagen till den 4/6 - jag räknar kallt med att ha ett gäng av Er på plats. Kanske får ni se ett 60 sekunders misslyckande eller 6 minuters kvalitativ underhållning - i vilket fall skulle det vara fint att åka hem med en samling människor och ta en fika sen.. för att garantera denna match måste jag visa min goda vilja med en match i submission wrestling dessförinnan, och det snarare än anat. Den 2/4 skall jag äntra en ring i Göteborg och där ta mig an en best av något slag. Jag skrev in mig som en ung man i 93kg klassen - så jag måste cutta lite vikt de närmsta veckorna. Att ta sig ned är inga probs i sig, men jag hade närmast tänkt mig en beständig viktminskning. Detta är också ett ypperligt tillfälle att etablera en, om än kortsiktig, målsättning - 92kg 1/4 -05. Jag har räknat lite på det och kommit fram till att kaloriintaget netto varje dag fram till dess måste ligga på c:a 750kcal - det är nästan komiskt lite och görs sällan öster om hollywood, men under en kort period är det verkligen inga problem. Att jag väljer att definiera ett nettointag kommer sig av att de dagar jag inte tränar skall intet mer intas, dagar med träning skall jag äta mer och kvitto in- och utkomst. T.ex. räknas 60 minuters valetudo medel till intensiv valetudoträning som 400kcal. Då våra pass som regel sträcker sig över 90 minuter innebär detta ett extra intag om 600kcal dessa dagar. Då får jag käka fetaost i mina grönsaker, dricka proteinshake eller ngn extra matsked olivolja. Visa nu inte detta för Fredrik Paulin eller likande, för de kommer alla att skrika om faran med att äta så lite som 750kcal om dagen - men fuckelifuck 'em, jag har empiri om midjan om vad som funkar på mig.

Efterlysning: Vänner!

Musik: Nick Cave "People ain´t no good",
Good Riddance "One for the braves" samt
Bach cellokonserter.

Imorgon vankas "medarbetarsamtal" på jobbet - en chef skall höra efter vilka av mina kompetenser jag tycker inte exploateras nog, det kommer nog bli grymt givande.

ses gott folk, kram

/m

Shootogala

2005-03-13T23:41:00.000Z

Igår höll shootosweden ännu en event i sthlm - your´s truly och tvenne bröder var på plats, ringside. Det var en fantastiskt trevlig afton med mycket bra fighting. Men än bättre än så, realitycheck.

När man sitter och glanar UFC, Pride och liknande så är det sällan särdeles långt till att hamna i tankebanor modell: "hur jävla svårt kan det vara? sånt där tränar ju jag med, där skulle jag använt den tekniken och så hade problemet varit löst! Upp med dig, räka och gå på axel - funkar för mig.." Proffsmatcherna verkar ligga alldeles runt hörnet och bara jag får träna ett år till är jag där. Men efter att ha suttit en halvmeter från proffsvärlden är det bara att konstatera - gör ni det där på egen hand. Ni är bra på det, ni har lika mycket att tjäna som förlora på Ert deltagande... jag sitter här en bit ifrån och njuter av Era ansträningar och på tisdag tränar jag själv - men aldrig att vi möts på lika villkor du och jag.

Visst vill jag gå match(er?) och prova mina skills i skarpt läge, men mina kvaliteters toppar rör sig bland helt andra praktiker. Ett intresse måste inte nödvändigtvis rendera en dröm eller förhoppning - och det är ett klokt perspektiv anar jag.

Har tränat ganska hårt på sistonde, sparrat mycket mot långa, tunga och långt mer meriterade fighters och det känns helt OK. Visst drar de ut mig emellanåt, men det är lika mycket undantag som regel (med sparrmått mätt) och jag håller mina positioner, slår akkurat och åmsakar skada.. det går framåt, nu känns det.

Vikten ligger fortfarande runt 95, att hålla en semi-strikt diet går inte. Måste hitta ett bra läge och köra på allvar igen, gå tillbaka till vad som gjorde senaste vändan framgångsrik. Har funderat en del kring det och kommit fram till
* Förberedelserna
* Pressen
* Avsaknaden av störande element.

Alla tre går att återskapa, måste bara ha flow.

Sov gott alla

/m

Bilder

2005-02-19T00:37:00.000Z

Hoho - Bilder är kul.
Med den här bloggen har jag ju bevisligen frångått allt vad skam heter sen länge och känner mig sådär uppriktig att det värker. Som sagt - min ursprungliga före-bild försvann, men jag fann en av dem och ställde denne mot en dagsaktuell:

Det ser annorlunda ut (thnx god) men begreppet "deffa" kommer verkligen på skam. Om vi nu använder det som det skall betyder deffa alltså att definiera kroppen - att markera dess linjer, former och reliefer. Inte riktigt där än va? Sproll - det går framåt och jag tror verkligen på mig själv den här gången, en ovanlig känsla...

Nåväl - en ny före-bild är här och det är den som gäller nu, om en månad ser det förhoppningsvis annorlunda ut igen.

Idag har varit en helt OK dag. Ledig från jobb, käkat en semla och haft grym kvalitetstid med såväl dotter som kamrater. Träningen var medelintensiv med ren valetudosparr i 1,5 timmar, varför jag nu är lätt fläckig i ansiktet efter inre blödningar. Det är inte utan att jag frågar mig själv hur länge det är möjligt att få stryk om kvällarna och jobba på dagarna utan obekväma frågor - men det är definitivt ett senare problem.

ses

/m

Iiiisch - det ÄR inte roligt

2005-02-18T01:30:00.000Z

Hunger är en äcklig äcklig känsla, nu är det fastslaget för alltid. Allvarligt talat - en skriande känsla som tar sitt ursprung i magen och sen lyckas sprida sig genom hela kroppen. Det påverkar humöret, tankeförmågan, kroppens värmetillgång och det enda som hjälper är att inta föda oralt.. vulgärt är vad det är.
Det enda som hjälper när kroppen skriker är, om inte att käka, att svepa 7dl vatten (kanske inte ett vetenskapligt vedertaget mått, men det är det största glas jag har), käka några körsbärstomater och försöka tänka på annat.

Nu ser jag verkligen fram emot träningen så jag får vara mätt iaf ngn timme innan det är dags. En vän har lovat mig långsittning espresso efter träningen och det kommer nog hjälpa - jag vet ju att det om några dagar känns mycket enklare. Tricket är egentligen rätt enkelt - ät inget gott, tänk inte på smaker och håll fast vid allt som är äckligt med mat - fettdrypande bacon, såser som skurit sig och vidriga smaker som vägrar lämna gommen.

90kg är målet denna gång. Efter det kommer dieten upphöra och förhoppnigsvis väntar barmark ute så jag kan springa. Första gången jag tappade vikt - när jag gick från 130 till 115-110 var det just genom att springa. Första passet är en historia för sig som jag kanske kan leverera vid tillfälle, men inte nu. Joggningen är väldigt viktig av två anledningar. Å ena sidan kommer det hjälpa mig hålla vikten när jag börjar etablera sund muskeltillväxt igen, och å andra sidan är det ett fruktansvärt effektivt sätt att höja kroppens grundkondition - extremt viktigt då fighting är explosivt i många rörelser. På frågan varför jag vill stanna på 90-91 när jag börjar återbygga kroppen - tja, snubben här under väger 91

På tal om bilder - min före-bild är försvunnen :( - nu känns det lite som om allt är förlorat, jag skall försöka åtgärda detta genom att ta nya före-bilder snarast möjligt och sen en bild för varje vecka jag väger mig. Slutligen - livsmedel en dietslav har anledning att uppskatta:

Kellogs All-Bran plus (280kcal)
14g protein
48g kolhydrat (varav 17g sockerarter)
3g fett
27g kostfiber
/100g

Lättfil (40kcal)
3,4g protein
5g kolhydrat
0,5g fett
/100g

Minimjölk (35kcal)
3,4g protein
5g kolhydrat
inget fett
/100g

Milko Lättost (120kcal)
17g protein
3g kolhydrat
4g fett
/100g

Och såklart - Twinfast, världens bästa måltidsersättning!

Nu skall jag sova - ses

/m

version 2.0

2005-02-17T01:04:00.000Z

So - anledningen till att jag kickar igång igen är denna. Min plan förra vändan var att ta det så långt det gick, skaffa kunskap längs vägen och benchmarka en motsträvig kropp. Det gick alltså dryga 10kg på tre veckor innan problemen blev fler än önskvärt. Klubben höll inte öppet som planerat under julen, joggningen omöjliggjordes av väglaget och på det blev jag rätt sjuk. En influensa som blev magsjuka för att slutligen landa i en seg förkylning - tre veckors återhämtning kanske? Jag anar att konvalescensen kortats något om dieten inte varit, icke desto mindre valde jag att efter ungf. 25 dagar avbryta experimentet. Det hade då blivit dags att se hur jag kunde implementera de nya matvanorna i min vardag. Det gick sådär om jag skall vara uppriktig. Nu i efterhand kan jag konsterar att jag förmodligen gick på en pseudo-diet som kombinerades med pizza (denna pizza blir min död...) och semlor - jävlar vad semlor jag käkat. Det har varit veckor då jag ätit mer än 10 semlor. Intressant med detta är att det inte påverkat vikten nämnvärt - 2kg, upp till 95 kom rätt snart (innan semleracet) och så skall det vara - men sen höll det sig där tills fett-dieten fyllde på med ytterligare 3kg. När jag åter stod på 98 snörpte jag tillgången något och funderade lite på framtiden.

Bevisligen uppskattar min kropp sitt nya viktläge nog att försöka stanna där, vikten 97 har med andra ord "satt sig" - vilket är bra. Då blir det utgångsläge för nästa vända. Den match jag planerat till februari blev alltså inte av och siktet är nu inställt på maj/juni någonstans. Då skall vikten ha etablerat sig på 90-91 om allt går som planerat och jag skall dessutom ha återfått normal muskeltillväxt.

Jag tänker inte ta till lika extrema mått som förra gången, den här gången skall dieten delas upp i två sjok och ett efterverk.

1. Vardagsdieten.
Bort med synligt fett och socker, kapa kolhydrater - maxmängden är 1g per kg kroppsvikt, alltså 97g räknat idag. Måltiderna intas var 3-4:e timme och en måltid per dag kommer ersättas med twinfast. Kaloriintaget kommer hållas mellan 900-1170 kcal per dag. Det senare måttet är hälsovaktens förslag för att tappa 6kg på fem veckor.

2. Träningsdagar.
Då cage challenge står för dörren den 2/4 förhåller sig klubben till det genom att uteslutande köra valetudopass tre dagar i veckan fram tills dess (efter det skall vi tydligen köra ADCC till gameness och man kan fråga sig var shootfightingen tog vägen) - Veckans fjärde pass är gemensamt med avancerade gruppen och kommer mestadels vara rulltid. Valetudopassen är för det mesta ruskigt konditionskrävande och förbränningen sker därefter. Alltså kommer till vardagsdieten läggas:
10-15 extragram fett - i form av olivlja, soyagrädde eller nötter. Detta fett måste intas innan träningen - närsomhelst under dagen men senast en timme innan träning. Efter träningen dricker jag min självkomponerade proteindrink som består av

3dl färdigblandad chokladmjölk
2dl vatten
60-70g sojaprotein (90%)

Den ger c:a 450kcal (motsvarar c:a 45 minuters medelintensiv kampsportsträning)
6g fett
38g kolhydrater
80g protein
485mg kalcium m.m.

Fördelen med att komponera själv är just den att man själv bestämmer mängden av de olika ingredienserna och kan parera ett lågintensivt pass t.ex. Nackdelen med min dryck är att den är rätt sockerstinn - den goda smaken kommer visst inte gratis, men det är en kompromiss - jag har helt enkelt inte hittat något som fungerar lika bra eller bättre. Sojaprotein är som bekant betingat med en rätt säregen smak, men skall man konsumera stora mängder proteintillskott är det vad jag har råd med. De pass som inte varit särkilt intensiva behöver inte alltid följas av denna drink utan kan med fördel bytas mot twinfast eller kanske en banan.

Runt alla mål mat kommer jag givetvis fortsätta treata mig själv med morötter, paprika och körsbärstomater. Träningsdagar brukar vattenintaget ligga på 4l ungefär. Försökte en tid dricka fem liter om dagen, men det var bara fånigt. Två tabletter Mitt val -sport om dagen och kalciumtabletter träningsfrida dagar är det enda tillskottet.

Bloggen var en bra "uppsamlingsplats" för allt förra vändan, och jag tänkte försöka mig på något liknande denna gång. Att stapla dagens energiintag var dock aningen fåfängt så jag skiter i det denna gång, likaså att skriva varje dag. Däremot behöver jag peppen - så kommentera, man behöver inte vara inloggad för att göra det nu.

Nästa blogg - bestämmer jag redan nu - skall bestå av en lista på dietslavens guldkorn i livsmedelshyllan.

Ses

/m

Back in Black

2005-02-16T13:16:00.000Z

Så var vi här igen - kort resumé:

Den 1:a december inleddes en helt vansinnig diet som skulle skrämma slag på min kropp, reducera dess omfång samt bidra till ny kunskap om kost i förhållande till motion med mer. Resultatet blev att jag gick ned c:a 10kg (13 som mest)att jag etablerade hyfsat regelbundna matvanor och att sockerberondet bitvis var som bortblåst.

Vidare var det en unik möjlighet att läsa igenom, värdera och analysera alla idéer om kost och motion som snurrar ute på forum, bland hälsogurus i kvällstidningar och allmän "fighterkunskap". De senare tar jag som ett exempel då dessa tävlanden har för vana att hoppa så mkt som 8-9kg inför en invägning för att sen gå upp eller ned igen. Där fanns mycket märklig och betänksam kunskap att förhålla sig till.

Några punkter som jag fastnat på dock, och som jag är redo att föra vidare till alla som vill se över sina kostvanor.

- Behandla GI som en parentes.
Det kan vara klokt att jämföra vissa livsmedel inbördes, t.ex. bröd, pasta/ris och bröd. Men att lägga hela sin kost med GI i bakhuvudet blir till slut ren skräckpropaganda.

- Glöm inte fettet.
Fett är ett näringsämne (till skillnad från socker) och att helt reducera det slår hårt på energiförrådet, särskilt om man tränar hårt. I mitt fall löste jag det genom att steka wokgrönsaker i mkt curry och ösa på olivolja som stannar kvar på grönsakerna då kryddan suger upp fettet. Logiken mättat/omättat fett är dock av vikt, det är verkligen bara korkat att sitta och trycka i sig mättat fett. Det finns formler för fettmängd i förhållande till kroppsvikt men de saknade adekvans för mig då de på intet sätt stämde överens med min träning. OBS:et - inget fett på kvällen, då har man inte längre någon nytta av det utan får bara njuta dess destruktiva egenskaper.

- Ta en ätdag.
Under hård diet måste man, inte bara för att överleva psykiskt, utan också för att ge kroppen en kall omstart ta en ätdag. Om man gör det en gång i veckan eller varannan är en smaksak - dieten är hårdare i det senare fallet. Under ätdagen käkar man vad man vill, riktmärket är dock 10g kolhydrat per kg kroppsvikt.

- Håll proteinintaget högt.
Det här är av stor vikt om man faktiskt vill förlora vikt. Proteiner har fantastiska egenskaper, de ersätter i viss mån kolhydraternas jobb när man lyfter bord dem, de bygger muskler och de påverkar återhämtningen. Jag har vissa dagar, när träningen varit väldigt krävande innan och efter tagit tillskott på mellan 70-100g protein, detta utan att som kamrat ADHD nämnde, stinka aceton. Men som sagt, även träningsfria dagar bör ett extra tillskott om c:a 50g intas.

- Drick CP mycket.
Tre-fyra liter om dagen - Tydligen skall det hjälpa till när skräp skall ut ur kroppen, men också för att skicka runt vitaminer(?) - vad vet jag, det är jobbigt att dricka så mycket - men för mig fick det kroppen att kännas lättare - dessutom blir törsten inte lika svår under träning. När man blir törstig har kroppen redan nått en viss uttorkning och att ersätta det där och då renderar oftast bara en våg i magen.

- Hitta käk som munchies
När fingrarna skakar av kolhydratsug, kroppen är kall och tom på energi, en timme till nästa mål - då behöver man munchies. Jag har haft tre favoriter som jag roterat på: Körsbärstomater, röd paprika och morötter. Som allra svårast tycker jag det varit när återhämtningen efter träning kickat in. Jag har fått i mig mina proteiner och vätskan och kolhydraterna gör sig påminda - länge leve konsum vid slussen och dess billiga körsbärstomater - 'nuff said.

- Experimentera
jag finner det väldigt svårt att tro att samma mall passar alla. Själv åt jag periovis 100g i timmen bara för att se vad som hände. Det fungerade utmärkt när jag kände mig nere och hopplös - ingenting smakade särskilt gott och folk i närheten irriterade mer än något annat. Att äta varje heltimme gjorde mig oförmögen att känna hunger - riktigt vad det gör för matsmältningen kan jag inte säga. Nu i efterhand misstänker jag att det mest hade mental verkan, men det kändes tryggt att inte sikta längre fram än en timme i taget.

Att gå på hård diet är krävande bevisligen, men för min egen del var det extremt givande på två plan. För första gången i mitt feta liv hade jag fullkomlig kontroll över mitt matintag, analyserade detsamma och kände att mina åtgärder faktiskt gav resultat. Det har förändrat min kosthållning långt senare och inte minst - jag har faktiskt tappat 10kg, väger mindre än jag gjort sen -97 och mår förmodligen bättre. När jag nu kliver in i fas två (en sån var planerad hela tiden) har jag mer stoff än någonsing att arbeta med - stay tuned, men nu skall pixie hem från dagis.

Alla ni som peppat, frågat, stöttat och hjälpt till - jag är er STORT TACK skyldig. Jag har kanske inte många vänner - men ni är de bästa någon kan önska.

Here goes, v2.0 - igår 1120kcal ;)

/m

såja

2005-01-21T01:00:00.000Z

Kopporna var koppor delight, icke destom mindre vandrar jag den breda vägen och käkar penicillin.. so be it, de fungerar bättre om man tränar hårt under tiden har jag hört.

Kopporna var dock ett ypperligt argument till att stanna hemma från jobbet och ägna mig åt kontemplation istället. Probset, när jag nu sitter och listar dagens meny, är att jag ätit ruskigt dåligt. Eller dåligt och dåligt, men jag hann inte käka just något innan kvällens träning, så jag investerade glatt i en proteinbar och avslutade passet med multipower proteindricka - på det hela taget närmare 100g protein som omgärdat träning, och det är kanske lite i överkant. Men det spelar inte så stor roll, vad värre är att kaloriintaget drog iväg till hela 1700. Nu menar iofs hälsovakten att det är chill att räkna bort närmare 700 av dessa och kvitta mot dagens motion, men nu börjar det märkas vad den här processen har gjort med psyket. Det kändes som att få tillbaka ett dåligt skrivet prov i åk.9, ett sånt prov där man VET att man kan så mkt bättre, men ägnade provtiden åt annat än koncentration.

Jag sitter med andra ord och förfäras över hur otroligt dåligt jag ätit när jag käkat kosttillskott före och efter en halvhård tvåtimmarsträning. Nåväl, en besatthet bättre än semlor antar jag.

Det är schysst att träningen kommit igång igen iaf, dessutom ligger passen så sympatiskt utlagda över veckan att gången är 2pass-vila-2pass-vila...
________________________________________________________

Om du äter något när ingen ser det, innehåller det inga kalorier.

Nyttiga produkter innehåller antikalorier. Om du dricker en lågkaloridryck och äter en chokladkaka, kommer kalorierna i chokladen kvittas mot
lättdrycken.

Om du äter tillsammans med andra, räknas bara de kalorier som du får i dig utöver vad de andra får i sig.

Mat som intas av medicinska skäl räknas aldrig som mat.

Ju mer du göder dem omkring dig till vardags, desto smalare verkar du själv.

Mat (t.ex. popcorn, chips, jornötter, läsk, smågodis) som intas när man ser på film, video eller lyssnar på musik, innehåller inga kalorier eftersom den inte intas som mat eller föda, utan som en del av underhållningen

Kakbitar och småkakor innehåller inget fett ifall de bryts sönder och äts upp bit för bit, eftersom kalorierna rinner ut när kakan bryts sönder.

Allt som slickas från knivar, slickepottar eller skedar medan du lagar mat innehåller inga kalorier eftersom det är ett led i matlagningsprocessen.

Mat med samma färg har samma kaloriinnehåll (t.ex tomater och jordgubbssylt, champinjoner och vit choklad)

Mat som är frusen innehåller inte kalorier, eftersom kalorier är en värmeenhet.

Inte koppor!

2005-01-18T22:53:00.000Z

Nu är jag i sanning förvirrad. Mina märken på armarna som igår var självklara svinkoppor är INTE svinkopor - om de nu mot all förmodan är det måste det nästan vara någon slags mutation av skiten. Jag har idag konsulterat småbarnsmammor, förskolepersonal, skolsyster, fighters och slutligen en huddermatolog - och alla verkar lika förbryllade... jag har fått tips om att det kan vara allt från mollusker till infekterade hårsäckar (där, handen på hjärtat, det sista är rätt otroligt, infekterade hårsäckar sprider sig inte...) Ett stående tips har dock varit "du borde gå och kolla det där.." - som vanligt, när jag väl tvingas söka läkarvård och betala dyyra pengar för 3-4 minuter i en läkares perfierseende är det för någon liten jävla skitgrej alt. något som jag VET vad det är, men behöver receptet.. merkantilism at it's worst. Vidare har jag i ren panik investerat i salvan microsid, exklusivt framtagen för att bota impetigo(svinkoppor) - salvahelvetet kostade mig en hunka - innehåller 1% vad skit det nu är som dödar bakterier - och så har jag inte ens sjukdomen... tror dessutom inte att apoteket bryr sig om det när jag försöker returnera en nästintill oanvänd tub Microcid.

Nåväl - bara idéen om hur smutsigt grappling är och att jag inte är immun mot mattorna tvingar mig att investera i en rashguard. Det är ett av de fulaste plagg man kan svepa min oformliga blobb till lekamen i... men det skyddar såväl hud som psyke iaf.
_______________________________________

Käk:

Den stora hypen just nu är semlor. Jag ser dem överallt och är historiskt missbrukare av detta bakverk. Mitt personliga ligger på 9 semlor på en dag, uppdelat i två set - 5-4. Av dessa var tre s.k. wienersemlor, alltså en semla där den i sammanhanget nätt hälsosamma vetebullen bytts mot smörknaprig wienerbrödsdeg. Om jag inte missminner mig fullt ut hade jag nog käkat fler om det inte vore för att stålarna tog slut - de sista två semlorna den dagen inahandlades för en billig penning på 7/11... so much for a walk down memory lane :)

Sproll - jag klarar mig, har gått förbi åtskilliga semlediskar idag. Funderar på att köra en klassisk motivationsgrej och slänga in rätten till en semla i veckan. Probset är bara att käka grädde, under rådande omständigheter, är ungf. lika klokt som att injicera motorolja direkt i hjärnan , men som sagt - jag leker med tanken.

Idag har jag ätit:

90g Twinfast
4l vatten (det blir så när jag är kroniskt sugen på sött)
2st apelsiner
2st päron
1 kopp espresso

780 kcal, fiber i topp men nästan inget fett och fruktsockerskolhydrater - inte mycket att orda om egentligen. Hade armarna varit koppfria hade jag kunnat träna, och då hade menyn också sett rätt annorlunda ut.

kanske inte vad jag behöver för att överleva i det långa loppet, men det passade bra idag. Den något spartanska lunchen (apelsinerna och päronen) var konsekvensen av den enda tillgängliga lunchen i övrigt var risgrynsgröt - och då äter jag hellre ingenting.

Otippat...

2005-01-17T23:10:00.000Z

Ok - allt var på gång igen, tre dagars välavvägd diet, allmän träningspepp... några små märken på handlederna...

Jep - jag är stolt bärare av alla grapplares favvosjukdom, svinkopporna. De såg tills idag ut ganska precis som de sår som uppstår när man kört valetudopass, små skrapsår på armar och ben från kardborren på handskar, men ikväll i skarpt ljus fann jag att det här är ngt mer än så.... lite googlande och rent sannolikhetstänkande gav med sig att det förmodligen handlar om svinkoppor. Det ser dock bra mkt mer oskyldigt ut än de monsterexempel internet bjuder, men icke desto mindre är jag en vandrande smitthärd. Utslagen är dock begränsade till en liten liten del av handleden och kan med enkelhet tejpas över, varför jag ämnar träna - tejpad och i rashguard imorgon.

Till mina grapplande kamrater lämnas den text som här följer:

"När man sysslar med grappling är det inte ovanligt att vissa hudåkommor uppstår. En av dessa kallas impetigo, "svinkoppor", och uppstår när stafylokocker eller streptokocker kommer in i huden. Sår uppstår då, och det kan ta väldigt lång tid innan de läker. De kan börja rinna genomskinlig vätska eller gulna lite grand. Ibland blir det lite gult kring sårskorporna.

Bakterierna som orsakar impetigo finns naturligt på huden samt i
näsa/hals. Problem uppstår först när man får in dem i huden. Därför är det viktigt att inte träna med öppna sår på kroppen.

Impetigo är väldigt smittsamt. Det är vanligt bland barn, och ibland får vissa avdelningar på dagis stänga under en period för att smittan ska sluta "gå runt".

Det är vanligt att man blir mer mottaglig för impetigo när man av någon anledning har delvis sänkt immunförsvar. Det kan vara att man börjar träna, försöker tappa vikt, tränar hårt, är lite förkyld, mm mm. Sammanfaller detta med att man har öppna sår på kroppen under träning ökar risken att få impetigo.

Har du konstiga sår på kroppen som dessutom inte läker, kolla med någon på träningen och besök din vårdcentral. Behövs det kan de ta odlingsprov och avgöra om du har impetigo eller inte, samt ge dig en lämplig behandling. Det bästa är om man kan få antibiotika, då slutar man smitta efter tre dagar. I annat fall smittar man till såren är helt igenläkta - och det kan ta tid.

För att förebygga impetigo är följande viktigt:

- träna aldrig med öppna sår på kroppen. Särskilt utsatta områden är underarmar, insidan av låren, halsen och ansiktet. Det är för att det gnids och rivs mest där.

OM du har sår på kroppen, täck alltid över dem innan träning.
Det är bra att använda plåster och sporttejp. SPRITA dem sedan efter träningen. Lämpligen med Alcogel eller Klorhexidin som kostar ett par tior på Apoteket.

- efter träningen, duscha och använd tvål.

- tvätta träningskläder efter träningarna så att det inte sitter bakterier kvar till nästa träning.

- hud som är torr spricker lättare och släpper in bakterier. Använd därför hudkräm så att du får mjuk hud (hel och ren hud är det bästa skyddet mot bakterier). Apoteket har bra sådana som inte luktar så mycket.

- Om du får impetigo, tänk på att bakterierna trivs bäst i mörker och fukt. Därför ska man torka ut dem och exponera dem för ljus. Har du sårskorpor, ta en varm fuktig handduk och lägg ovanpå för att mjuka upp skorporna.
* Pilla sedan bort dem.
* Sprita därefter och använd den receptfria salvan Microcid som är speciellt framtagen för impetigo. Använd bomullstops för att applicera salvan.
* Glöm inte att tvätta händerna ordentligt efteråt.

Detta kan göras 3 gånger per dag!

För att förhindra att smitta sprids, bör man inte träna om man har impetigo. Är det bara ett eller ett par sårskorpor som inte är så utspridda kan det räcka att täcka över dem ordentligt. Börja med plåster, tejpa sedan över med sporttejp och använd långärmat eller långbent ovanpå det. Detta är väldigt viktigt,eftersom man inte vill vara orsak till att ge sina träningskamrater hudproblemen.

Så, ett litet förebyggande billigt "kit" alla borde skaffa, är:
- Alcogel(Klorhexidin) och Microcid
- Plåster + sporttejp
- Fuktgivande lotion

Alla som sysslar med grappling får förr eller senare kontakt med impetigo på ett eller annat sätt. Det är inget konstigt eller farligt, bara man är observant och sköter om dem när de dyker upp. Samt framförallt - ser till att inte sprida bakterierna vidare.

Informationen bygger på en genomgång i grapplingrelaterade
sjukdomar som gavs under ett instruktörsläger i Göteborg, samt ett par samtal med smittskyddsenheten vid Karolinska institutet samt vid US i Linköping.

/text av Kristian Helde

Dag 3-4

2005-01-07T03:22:00.000Z

Två dagar som vanligt - funderar på att skippa det här skrivandet varje dag om inget särskilt inträffar, ta bort lite av stressen som det medfört.

Nästa vecka - den 11:e, kickar shooten igång på allvar, då finns det definitivt mer att fundera över.

Dag 2

2005-01-04T23:58:00.000Z

Hoho - promenad längs memory lane...

Idag var allt som det skulle igen, hungern, huvudvärken som kommer smygande, ledan... min kropp är verkligen leds på att jiddra med käket nu, men tyvärr lilla du - vill du ha käk se till att inte vara så förbannat fet då!!!

En stilla dag är till ändå, förutom vad som hintades om i ovanstående finns inget frapperande att meddela. Jag skulle gärna vara klar med det här nu - slippa tänka på när och vad jag skall äta hela tiden. 12.00 intogs första måltiden idag och på det följde mat var 3,5 timme fram till 23:59. Det säger sig självt att det inte går att vara så strikt under kommande veckor då jag förväntas jobba och träna i helt annan utsträckning än nu - men nu, för att återetablera projektet i kroppen, passar det ypperligt.

Ingen träning idag heller då förkylningen vägrar ge med sig. Jag bedömer det klokare att vänta till nästa vecka och köra för fullt istället för att inleda säsongen med halvkrasslig grappling. I hemmet har dock utförts 250 situps, 75 pushups och lite hantelövningar för att straffa tjockarmarna. GI-hetsen ter sig alltmer märklig ju mer jag studerar den, kort reflektion i slutet på menyn.

ses

/m
___________________________________

780 ljuva kalorier:

60g Twinfast
150g Thai-wok
1,5dl Kaffe
200g Banan
100g Vindruvor
100g Röd paprika
2l Vatten

Med vitamin och kalk-tillskottet skjuter nu vitamintillförseln i taket (t.ex. 412% av rekommenderat intag B12) varje dag. Dagens kost är fiber- och proteinrik, kolhydraterna på smickrande låg nivå om än grönsaker inte har den GI herr Paulun förespråkar:
http://www.paulun.se/paulun_pop.asp?idContent=302

Han säger dock mycket klokt här
http://www.paulun.se/paulun_pop.asp?idContent=355

"Tänk uthållighet!
Du som tränar är beroende av uthålligheten, och hur länge dina muskler orkar arbeta. Ju bättre uthållighet, desto bättre pass blir det.
Den sista måltiden du äter innan du går och tränar är av stor betydelse för uthålligheten under passet. Långsamma kolhydrater kommer att tas upp i blodet under lång tid, och därmed ge energi både till musklerna och hjärnan länge när du tränar. Att musklerna måste få energi för att du ska orka, är självklart, men även hjärnan har ett ord med i laget. Om du får lågt blodsocker kommer hjärnan att påverkas och du kommer att känna dig trött. Det är faktiskt ett av skälen till att vi blir trötta när vi tränar. I samband med träning har vi dessutom det stora undantaget! Det första målet efter passet får nämligen gärna bestå av snabba kolhydrater. Det beror på att en trött muskel tar upp sockret så snabbt att insulinet knappt hinner stiga och du slipper de negativa effekterna. Snabba kolhydrater kommer att ge en något snabbare återhämtning, och tränar du mer än 3 pass/vecka är detta betydelsefullt. Om du kör färre pass än så kommer du ändå hinna återhämta dig, och de snabba kolhydraterna fyller inte längre samma funktion"

yadayada - Vi vegetarianer har det inte lätt - men slående är att vårt GI kommer se bättre ut i den sekund vi ersätter mejeriprodukterna med soja-varianter. Dessutom slipper vi besvärligt mejeri-fett. Å andra sidan är proteinkvaliteten från mjölk och vassle som förgyller våra tillskott svårslagna på vegetabilisk väg (jaa - jag har skafferiet fullt av sojaprotein).. slutgiltigt får vi väl ta en thoureausk diskussion med oss själva om altruismens förekomst i det egna sinnet.

Dag 1 - mat idag

2005-01-03T22:28:00.000Z

Business as usual...

Twinfastsmaken etsar sig åter fast i gommen, sockret skall än en gång ut ur kroppen. Idag var som vanligt med andra ord. Det har varit en rätt väl avmätt dag och det enda som känns utöver det vanliga var framåt kvällen, efter en kaffe i stilla ro med lillebror, då sockersuget kickade in med allt vad det hade att ge.

Jag gick som i dimma in på konsum och letade efter något att stilla suget med. I vanliga fall brukar jag köpa några vindruvor och sen är krisen över, men det fanns inga druvor värda namnet att tillgå. Följaktligen började min blick dansa över allehanda sockerstinna varor och det krävdes inte så lite vilja för att undgå fällan denna gång. Det värsta är att jag MÅSTE stå och titta på varorna (godis, kakor, läsk, chips(!), juice m.m.) och välja bort dem. Om jag bara skiter i att gå dit möter jag inte demonerna, och det kan vara minst lika otillfredsställande. Som om inte konsum vore nog dröjde det ytterligare en kvart innan bussen gick, och för att värma mig klev jag in genom pressbyråns dörrar. Jag vet inte om ni någonsin besökt ett pressbyrån, för säkerhets skull skall jag nämna att hyllorna fullkomligen dignar av socker, socker och åter socker. Well - jag överlevde även 10 minuter där inne för att nöjd åka hem - woka på lite grönsaker och stilla suget för denna gång. Sist var det första dagen som var värst, kanske det här bara är inledningen till något riktigt jävla illa...

/m
______________________
Näringsintaget idag:

Först och främst skall nämnas att jag numer käkar vitamin och kalciumtillskott varje dag - dessa kommer jag inte ta upp i matuppräkningen - men de skall garantera att jag inte saknar vitaminer och kalk iaf. Produkterna jag valt är:
- Mitt val, sport (2 tabletter, frukost & middag)
- VitaKalk (Kalcium + vitamin D) (2 tabletter, frukost & middag)

Men jag har även käkat:

30g twinfast
0,5l kaffe
480g banan
100g röd paprika
225g wok-thai
2l vatten
220g mellanfil

Detta blev 790kcal med sammanlagt 21g fett, protein och vitaminbehovet fyllt med råge och faktiskt - de kolhydrater det är tänkt att jag skall ha i mig med. En välkomponerad meny för de dagar jag inte tränar. Dessutom har maten kunnat intas med 3-4 timmar mellan varje mål och jag har inte känt mig särskilt hungrig heller.

Dag 1 - Back in Black

2005-01-03T01:58:00.000Z

Hej vänner!

Så har då en dryg vecka gått. Jag har nästan återhämtat mig fullt från alla sjukdomar som hemsökt min arma lekamen, kunnat slappna av en aning från den stress dieten faktiskt medfört stundtals och ägnat mig åt i stort ingenting.. jag mår ypperligt.

Därför är tiden nu inne för rond två, därav rubriken - vi kör från början igen men med väsentligt mycket bättre förutsättningar denna gång. Min kropp har definitivt förändrats sen jag körde igång för första gången. Jag verkar sakna förutsättningar för att faktiskt äta lika mycket som förr, jag kan lägga ifrån mig mat och måste inte stilla sockerbehovet i varje given sekund. Dessutom väger jag mindre, vet i förväg hur tillvaron kommer te sig härförleden - det känns som att återvända till en avbruten semester. Vidare kommer shoot-säsongen lite trevande igång under de två kommande veckorna, och det skall bli riktigt kul att få träna igen.

Fokus denna gång ligger - förutom det uppenbara - på att tränga lite djupare in i GI-världen. Som jag tidigare nämnt är det rent läskigt att se kvaliteten på de kolhydrater som "hälsosamma" produkter faktiskt innehåller. K-special och potatischips stannar lika länge i kroppen, men Kellogs nämner aldrig det när damen med K-kroppen står och posar på stranden. Nåväl - vegetarianer och veganer därute - jag kommer fixa hästjobbet åt Er, det finns andra produkter än kött med bra GI, men de är rätt få och svåra att implementera i vardaglig kost. Vi får se vart det landar.

Vikten alldeles nyss var 99,2kg - m.a.o. kan jag sluta mig till att kroppen uppskattar den nya vikten tillräckligt att behålla den trots avbruten diet - det skall bli spännande att se vad som händer nu när förbränningen åter skall forceras.

För att ytterligare slå på stora trumman och ringa in den nya eran har jag skaffat ett helt nytt soundtrack till mina bistra dagar - Good Riddance "One for the brave"
Det är en rätt tveksam punkdänga från 90-talets slut, men den låter som punk gjorde när jag upptäckte den för min tillvaro så tongivande genren och refrängen funkar otroligt bra när jag ligger med 150 av mina 200 situps kvar - here goes:

Sometimes it seems so tough
Good friends are not enough
And I'm powerless to help
When you take it all upon yourself
Feels like you just can't win
The whole wide world is closing in
And it's so hard not to think the worse
When you're the centre of the universe

I see you struggling with the weight of the world
Remember I'm always by your side
Too many problems for one little girl
I'll be beside you when all your tears have dried

I lay next to you at night
I know something's just not right
But there's nothing I can say
When you feel ten thousand miles away
I don't have all the answers yet
But I get scared when you're upset
And your heart feels like an empty home
When you feel so scared and all alone
Think everybody's talking about you
And conspiring to bring you down
You're thinking that nobody loves you
Ever wonder why I'm still around

dag 24

2004-12-24T14:15:00.000Z

OK - julafton!

Jag har idag beslutat mig för att avbryta min diet under en tid. Igår insjuknade jag i en rejäl fökylning med feber, halsont och snuva från helvetet. Dessutom är huset fullt med folk, mat finns överallt och jag har varit på ett fruktansvärt dåligt humör. Vidare har jag inga egentliga träningsmöjligheter just nu, och då projektet syftade till att lägga om matvanor, tappa vikt i relation till träning m.m. så anser jag att det för tillfället inte är möjligt. Det skulle vara diet, inte svält.

Med andra ord - jag kommer inte vräka i mig av förbjuden frukt, men jag slutar anteckna varje gram jag äter - skriver inte blog på några dagar och koncentrerar mig främst på att bli frisk och trevlig. Innan nyår skall jag dock vara igång igen.

Det känns som det klokaste att göra just nu

/m

target="_top">

Dag 22 - tredje veckan klar.

2004-12-22T23:59:00.000Z

Vägning imorse - 98,9. Några timmar senare framåt kvällen var vikten 99,5. Så det är där vi rör oss just nu. Har dock fört en puritansk tillvaro med kost var 4:e timme. Just nu känns det som om jag utan problem kan fortsätta leva på det här viset tills idealvikten är uppnådd. Risken finns dock att det blir kämpigare allt närmre jul vi kommer. Slog dock på min vana att äta mig mättare än vanligt vid veckofinalerna idag.

/m
______________________

Följaktligen åt jag:

60g twinfast
600g kaffe
120g falafelrulle
300g mellanfil
30g special-K
100g banan

Detta landade på otrevliga 1040kcal, 107% av rekommenderat fettintag, 196% av proteinintaget, och med hela 88% av kolhydratintaget.

Å andra sidan är det ljuvligt att äta annat än vad jag annars alltid käkar, och då kan det vara värt att käka flingor trots att dessa har ett GI på 77 - att jämföra med röda linsers 36. Potatischips har f.ö. även dessa ett GI om 77. Sproll - jag mår rätt bra iaf.

Dag 20 & 21

2004-12-21T12:54:00.000Z

Ok - har förlorat lite fokus nu. Har inte svullat käk, men har heller inte varit så fruktansvärt noggrann med mängd och tid för mat. Det känns som ett rätt naturligt steg i fel riktning. Nu har jag hållit på med detta i tre veckor utan att svikta i tro eller moral, så lite semester var nog väldigt nödvändigt. Efter att ha identifierat de senaste två dagarna såsom varandes just en semester känns det nu åter motiverat att tag mig tilbaka till projektets ursprungstanke - lite mat ofta. En i förväg sammansatt meny med rätter att intas var fjärde timme, ett till två mål twinfast, frukt, grönsaker och på sin höjd veggiebitar. Det känns grymt bra.

Så imorgon är det vägning återigen - jag tjuvkollade idag och fann mig själv på 99kg vilket är positivt, då känns det som den vikten satt sig en aning. Kanske blir det ungf. detsamma imorgon exkl. ett halvkilo vätska, och sen är det bara att gå på i samma stil som för tre veckor sen.

Jag har under den senaste tiden lärt mig otroligt mycket om vad att lyssna på kroppen verkligen handlar om. Jag känner igen signaler och nyanserna av desamma - kan formulera problematik i sekvenser om mat, förbränning, träning och återhämtning på ett sätt jag inte kände innan... det här blir bara bättre och bättre.

Som sagt, imorgon är dag 1 - igen!

tillsdess

/m

Dag 19

2004-12-19T12:58:00.000Z

Faktum är att det idag var en ren fröjd att återgå till min numera rätt inkörda diet, gårdagen spökar fortfarande och det känns som om jag har en latent självmördare i magen - men tillsvidare har jag denne under kontroll.

Tre dagar jobb kvar, sen väntar jullov med ökade möjligheter till matbryderier och träning anpassad efter när jag har tid och hur jag känner mig. Självfallet skulle det tvunget snöa häromdagen (gårdagen var som sagt i allt väsentligt hämtad från helvetet)så halkfaran under löppassen är nästan komiskt hög.

Ännu en betraktelse från livet förutan kolhydrater - det är i princip omöjligt att käka utanför hemmet med nuvvarande kosthållning. Visst går det att specialdesigna en sallad på ngn av alla caféer med matservering, men det kostar mellan 70-100 spänn och innehåller i princip ingen energi, alternativet är att köpa grönsaker och frukt - fördelen med frukten är att dess fruktsocker kan stilla de flesta begär, men för att få i sig käk som i ngt avseende räknas måste detta intas i hemmet. Triste

semi-blues
/m
_______________________________

söndagens kost:

60g twinfast
68g GB sandwich
120g veggieruta
60g grönsaksblandning (fryst)
2,2l vatten
20g pepparkakor
150g apelsin
150g kaffe
33cl mineralvatten

Det här blir precis 800kcal, och det är alltså den exakta kalorimängd jag tänkt mig dagligen. Proteinintaget är 139% (twinfasten allena är 100%) fettet 68% varav 22% är mättat, av rekommenderat dagsintag baserat på den viktminskning och takt jag önskat. En väl sammansatt dagsmeny således. Inget att åka och träna på, och defintivt inte intagen med de jämna intervall jag eftersträvar - men ypperlig för en promenad på stan och en god bok om kvällen.

Dag 18 - the breakdown

2004-12-18T23:29:00.000Z

Jaha.. såg inte att Det var på väg.

När jag beskrev förutsättningarna för den här kuren poängterade jag att "målet" i den mån ett Versalt sådant existerar, var en match i februari någon gång. Det stämmer också, målet är detsamma. Jag hade dock sprängt in några delmål, att motstå sockersug, ändra matvanor, planera desamma m.m. - jag hade även tänkt mig en milstolpe, en dag efter drygt halva tiden där jag skulle utvärdera projektet hitintills och göra större förändringar om så krävdes. Dessutom skulle jag på den här dagen åka bort, träffa gamla kamrater, se en hel massa fighting och bara ha kul - jag hade sett framemot idag i snart tre månader, jobbat över för att ha råd med resan som var betald i förskott, ringt ett antal samtal för att optimera dagen och lagt all semesterenergi inom ramarna för denna dag, lördagen den 18:e var the shit helt enkelt.

Men det blev intet - allt sket sig big time. På en petitess dessutom. För att säkra ekonomin jobbade jag till 24 kvällen innan, åkte hem och packade för morgondagen och lade mig sen att sova. Bussen skulle gå från stan 07:00, fem över vaknade jag. Snabbt in i bilen med en fåfängd förhoppning om att resstarten av ngn anledning blivit försenad, men icke - bussen var borta när jag anlände 10 minuter senare. Snabbt in till centralen för att undersöka möjligheterna att åka tåg ned iaf, men SJ:s system bjöd två alternativ - 430 spänn för att komma fram alldelels för sent eller 1130 för att komma i tid. Ja - jag hade alltså jobbat extra för att sörja för de 300 spänn resan ursprungligen kostade, jag hade alltså inte råd att åka. Alla förväntningar och all glädje förbyttes till ngt som med min nuvarande psykiska status får benämnas ren sorg. Rent ut sagt, allt kändes bara grått och meningslöst.

Så jag löste min depp som jag alltid gjort - ett rent bulemiskt anfall.

3/4 familjepizza och glass var inte riktigt nog för att kräkas, men det var verkligen inte långt borta. Jag åt i vilket fall långt bortom vad min kropp klarade av då det hela renderade frossa, konvulsioner och ett psyke i botten. Några timmar senare kunde jag i vilket fall fokusera litegrann, konstatera att det inte var hela världen ifall det slutade där och då - vilket det också gjorde.

Min stackars kropp fick i sig 10ggr den kalorimängd och 100ggr den fettmängd jag gett den sen den 1/12 - detta visade sig inte minst genom de fyra toalettbesök som företogs under loppet av fem timmar. Skall jag försöka finna något positivt med min upplevelse är det att idéerna om vad som skall konsumeras dagen efter projektets målgång inte känns fullt så attraktiva längre. Jag kommer nog behöva återvända till de 2000kcal stegvis under några dagar. Att jag missade SM känns nu i efterhand värre än att jag ramlade igenom med mat. Det kanske förlänger projektet med några dagar, men på sikt antar jag att det kan vara bra.

blues

/m

___________________
som ätit:

Falafel
Familjepizza (quattro formaggio)
Cola light
Milkshake på färskpressad apelsin, kiwi, hallon, lättmjölk och lightglass
15 lösgodisar
pepparkakor

och säkert ngt mer - det hela är aningen dolt i dimma.

Dag 17

2004-12-17T23:57:00.000Z

Lång dag - mkt jobb, men sen kul.

Som sagt tidigare, nu under den magiska gränsen. Allt går som det skall och kroppen känns bra, har belönat mig själv med en fika.
_____________________
Mat idag:

60g twinfast
300g kaffe
166g vindruvor
30g chokladboll
330g coca-cola light

600kcal

Newsflash

2004-12-17T13:45:00.000Z

Idag hände det - för första gången på 7-8 år visade vågen en tvåsiffrig summa.
99,2KG. Dessvärre kan jag ju inte fira med värre fyverkerier än att skriva här, men fortfarande - jag är så cool!!!

Dag 16

2004-12-16T23:59:00.000Z

Idag ramlade det ned lite cash, så jag kunde fylla på twinfastförrådet, burk ett har varit tom i snart två dagar. Ett byte från jordgubbe till choklad tedde sig så självklart - men det verkar inte bättre än att jordgubben faktiskt smakade aningen bättre. Sproll - bägge är äckliga, och det slutar man snart tänka på.

Det har varit en lång dag, men spring på stan och tidsrymder mellan målen som inte är att rekommendera under pågående diet. Dessutom har jag ätit alldeles för lite, sovit för lite och avstått från att träna, det senare med hänvisning till en påfrestande sträckning i nacken jag ådrog mig vid tisdagens reversals.

För övrigt har jag inte annat än allmänt välmående att rapportera, ledighet och brödrahäng hägrar, julen är snart över och ingen snö på marken.. dessutom SM och återseende av kamrater i den gamla hemstaden på agendan - mumma.

ses ses

/m
_______________________

Den klena matlistan av idag:

300g kaffe
240g äpple med skal
250g sallad (blad, gurka, tomat, paprika, rödlök)
20g fetaost
1l mineralvatten
200g banan
50cl life (lättsötad vitaminberikad dryck)
100g gul paprika
30g twinfast

Det här är som jag tidigare nämnde på tok för lite. 630kcal exkl. de 50kcal jag räknar att åtskilliga promenader i trappor dragit från kalorikontot. Dock är maten för idag att anse som väl sammansatt då protein, kolhydrat och fettnivåerna i maten är OK. Intressant i sammanhanget är att fetaosten stod för närmare 30% av rekommenderad fettmängd, dock består den av mättat fett vilket gör min kropp ont. För framtida träningspass kan dock fetan vara ett bra inslag att skaffa lite reserver via, då det är ett pikant inslag i en annars rätt trist sallad.

Dag 15

2004-12-15T23:59:00.000Z

Suck!

Nu börjar jag verkligen bli leds på att inte kunna äta vadsomhelst närsomhelst. Alltså - jag har inget emot att fullfölja mitt projekt här, men att inte kunna ta en macka när jag känner mig småhungrig är ett rätt gravt brott i vardagspraktiken. Det är slitigt helt enkelt, att hela tiden hålla sig med ett filter så snart tankarna dras mot mat. Konstaterade dock i samtal med kamrat att jag nu slutat drömma om pizza nätterna igenom - men är det ngt flottigt jag vill ha i mig så är det pizza och pasta med rikligt med pesto.

Jag roade mig med att fylla i måltider från förr i hälsovakten och kunde konstatera att jag som regel brukade trycka i mig mellan 4-6000kcal ena dagen för att sen dansa runt 1200 dagen efter. Att min kropp hade vissa problem med att acklimatisera sig till dieten till en början är m.a.o. inte så konstigt. Det känns schysst att ha fullständig kontroll, samtidigt som det tar energi att tänka på.

Imorgon är sista shootträningen för jul. Det sägs att det skall ligga öppen matta även under jul, men det kommer bli tungt att sörja för adekvat träning på eget initiativ de kommande veckorna. Löpning och styrka med kroppen och hantlar som vikter får bli substitutet, kanske får jag med bröderna på ngn fysiskt krävande aktivitet under ledigheten.

Business as usual

/m
_____________________

Mat idag:

200g rotsaksgryta
150g kaffe
5g pepparkaka
60g klementin
240g äpple
100g findus thaiwok
2l vatten
300g mellanfil
45g kellogs special K

710kcal men närmare 100g kolhydrater. Imorgon får jag stålar igen och då skall jag köpa en ny burk twinfast så jag kan lätta upp maten med det. Wokmåltiderna är bra då jag köper en påse om 400g, steker upp grönsakerna i vääldigt lite olivolja och kryddar med vitlök, salt, peppar och curry. Sen delar jag maten i fyra lika stora portioner och kan äta dem med jämna mellanrum. Det är inte mkt mat åt gången, men det räcker just nu. Igår provade jag att äta allt som allt 300g av den maten, med 2.5 timmars mellanrum hela tiden och det gav en märklig känsla av konstant mättnad. Återigen - hade jag bara sluppit allt annat, och då menar jag ALLT, hade den här dieten förmodligen gått dubbelt så snabbt.

Dag 14 - andra veckan över

2004-12-14T23:59:00.000Z

What you call famine, I call life!

Jag vägde mig i morse - 100,1 kg. Jag har med andra ord fortsatt som första veckan med ett borfall av ytterligare 2,5kg. Detta innebär alltså, om allt går som det skall, att jag under kommande vecka rasar ned från tre till tvåsiffrigt för första gången sen... jag vet inte, -97 kanske. Det är lite coolt, särskilt som jag -96 inte hade den muskelmassa jag idag ser skymta under huden. En bra början på dagen således.

Vidare har jag inte besökt eller ägnat mitt jobb en tanke idag, utan fokuserat på mer familjära praktiker. Det har varit mig till stor hjälp även med matintaget då jag kunnat laga mat för att sen pytsa ut den på tre separata måltider med två timmar emellan. Men dessvärre är jag inte arbetsfri och har dessa möjligheter varje dag, men det var intressant att se lite hur det faktiskt skulle kunna vara - arbete gör dig fet blir dagens insikt!

Aftonens träning bestod i rätt hårdför submission wrestling i 6 minuters ronder med olika förutsättningar. Här känner jag nu en skillnad - jag har inte riktigt samma spänst i kroppen som för två veckor sen, och inte heller samma ork. Jag fick av samma tränare tre kommentarer varav den första var trevligast: "det börjar se riktigt bra ut" - den andra "du ser lite blek ut" och slutligen "du ser ut att ha tappat vikt"... de tre kan läsas sammantagna, mot eller med varandra.. På det stora hela är det väl en rätt bra bild av hur jag ser ut, mår och agerar just nu.

Sockersuget är borta - som bortblåst.. TILLS jag kommer in i en affär - särskilt då en affär jag brukar handla flott i. Det står så förbannat mycket skit på hyllorna, och det skulle vara så trevligt att känna det i min mun. Jag tog en minutlång titt på tårtor idag, lite som en konsekvens av sista kommentaren i gårdagens blog, men faktiskt även för att.. ja - jag skulle vilja äta dem. Nu var det väl aldrig någon risk för att jag skulle köpa en bit tårta, men i svallvågorna följer ngt farligt incidiöst: När man bestämt skjutit ifrån sig alla idéer om att känna ngt så gravt destruktivt har kroppen redan startan någon slags process som i princip får hjärnan att skrika "OK - du får inte tårtan, det köper jag - men vi vill ha kompensation" - alltså något mindre, men precis lika illa för den meny detta projekt stipulerar.

Men jaa - det gick den här gången också - jag är ett under av vilja och dedikation.
Men ändå..

"I never saw the mornin' 'til I stayed up all night
I never saw the sunshine 'til you turned out the light
I never saw my hometown until I stayed away too long
I never heard the melody until I needed the song

I never saw the white line 'til I was leavin' you behind
I never knew I needed you until I was caught up in a bind
I never spoke "I love you" 'til I cursed you in vain
I never felt my heart strings until I nearly went insane

I never saw the east coast until I moved to the west
I never saw the moonlight until it shone off of your breast
I never saw your heart until someone tried to steal it, tried to steal it away
I never saw your tears until they rolled down your face

I never saw the mornin' 'til I stayed up all night
I never saw the sunshine 'til you turned out your love light babe
I never saw my hometown until I stayed away too long
I never heard the melody until I needed the song"

fast byt ut de flesta substantiven mot oral tillfredsställelse per mat el. godis.

Tough love

/måns
_________________

som idag konsumerat:

30g twinfast
150g kaffe
300g findus Thai-wok
120g klementin
3l vatten
75g Multipower Proteindryck

Detta blev 1330kcal - men träningen eliminerade 630 av dessa för 1,5 timmars idogt arbete. Då träningen förvisso pågick i dryga två timmar, men en del av den tid går till instruktion, vatten, stretch m.m. har jag valt att konsekvent skriva kortare träningstid i hälsovakten. Idag är också första dagen då kolhydratintaget överstigit proteinintaget. Kolhydraterna kommer nästan uteslutande från proteindrycken men jag känner mig inte särskilt oroad då hälsovakten tycker att min dagliga intag bör vara 214g kolhydrater - kan de glömma. Nu fick jag i mig ungf. 100g och det uppskattade nog den här experimentverkstaden som är min kropp. Ett dedikerat fokus jag valt är vitamin och järn/kalcium/kalium nivåerna. Dessa klarar sig rätt väl tack vare twinfast och all frukt och grönsaker jag trycker i mig. Den vitamin som lätt peakar är C då en rör paprika allena drar iväg med c:a 114% av rekommenderad dagsmängd. Även B12 och B-vitamin äts i tillräcklig mängd, då denna inte är särdeles hög och finns välrepresenterad i twinfast. Värre är det då med kaliumet. Kalium är nödvändigt för vatten och syrebalansen i kroppen och reglerar bl.a. muskler och njurar så att dessa skall fungera bra. Kaliumet finns i stora mängder i banan, ärtor och många bönor. Med tanke på hur min mage betett sig periodvis är storkonsumtion av bönor inte att rekommendera, men via banan brukar jag iaf nå till 80% av dagsintaget. Jag har dock bestämt mig för att när jag får pengar köpa ngn slags multivitamin. I vanliga fall brukar jag ställa mig aningen skeptisk till dylika inslag i kosten, men om det är ngn gång i mitt liv då jag behöver vitamintillskott så borde det vara nu.

Parentes - 200 situps och 75 armhävningar i anknytning till träningen. Ny målsättning är att hinna med dessa tre dagar i veckan.

Dag 12 & 13

2004-12-13T23:59:00.000Z

Det blir en kort kommentar om dag 12 då den var rätt menlös till sin karaktär. En stilla dag utan ups&downs - då är dagens kommentar betydligt intressantare.

Idag har jag nämligen käkat socker och fett i lömsk kombination. Bakgrunden till mitt avsteg från det asketiska levernet är enkel - jag glömde!
För en sekund försvann min tillvaros syfte och mål fullkomligt, och då mina kollegor bjöd chokladtårta från himlen för att fira en annan kollega, lät jag mig smaka. Ingen stor bit och ingen påfyllning - men faaaan vad gott det var. Sen dess har jag gått med ett konstant sögsug som botats med morötter och vatten - men det var såå inte kul. Nu gäller det verkligen att se upp de nästkommande dagarna. Som sagt - julen är fylld av gratisfika och godis till höger och vänster, och det är definitivt en del i projektet - att lära sig motstå allsköns frestelser och lockelser.

Två saker har verkligen inte varit möjligt att genomföra sen jag körde igång - löpning och återkommande styrketräning. Det stör mig något alldelels otroligt, och nu måste jag finna pepp nog för att ta tag i också dessa områden - hjälp mig.

Imorgon är det dags för andra vägningen - mitt stalltips är att viktminskningen skett i ungefär samma tempo som förra veckan, återkommer med fakta i målet.

Fridens

/m
__________________________

Käk den 13/12 (olycksdagen)

20g Pepparkakor
300g Kaffe
200g Chokladdryck på vatten
60g Chokladmoussetårta
30g Twinfast
180g Morötter
300g Mellanfil
30g Kellogs Special K

Detta är inte mer än 880kcal, och med ett proteintag som motsvarar 118% av dagens rekommenderade. Lite värre är dock att tårthelvetet är så flottigt att intaget mättat fett dansade upp till 168% av dagsbehovet. Om inte annat, för att göra en parafras på Angela Davis, "that´s how enemies are created" har en trist insikt varit tvungen att accepteras idag.
1. Jag kan aldrig slappna av utan måste övervaka mig själv mer effektivt, även när ingen ser.
2. Är det gott är det onyttigt - jag har ett gäng dåliga vanor att bryta under resterande veckor- men jag skall i vilket fall hålla mig borta från tortor.

Dag 11

2004-12-11T23:59:00.000Z

Ok - nu är det vederlagt att med lite fett och energi i kroppen fryser man betyydligt mer än annars.. en dag som till sin huvuddel spenderats utomhus har lämnat efter sig en genomfrusen stackars karl.

Dock är humör och motivation på topp igen - jag har utan problem ätit var tredje timme och rört mig i lagom mängd däremellan. Imorgon inleds en hård träningsperiod igen, och då får vi se var värdena tar vägen. Pga. besök som sover i det rum där datorn är ställd blir detta en kort rapport om dagen. Menyn ser likadan ut som tidigare - inget smakar illa ännu, inget känns enahanda - livet leker g'damn.

/m
___________________________

Idag har intagits följande:

60g Twinfast
100g Röd paprika
175g Banan
60g Veggieruta
16g Lök (gul och vit)
80g Stekt grönsaksblandning
300g Kaffe

690kcal allt som allt. Proteinintaget är fullständigt, och 33% av rekommenderad fettmängd - alltså ungefär den mängd jag försöker hålla träningsfria dagar. Dessutom, om jag skall vara helt uppriktig, har jag ätit två "hälsogodis-godisar" när jag var och handlade, dessa tar jag inte upp i statistiken utan kvittar mot dagens promenader ;)

Dag 10

2004-12-10T23:59:00.000Z

Att idag skulle bli en jobbig dag var sen länge känt. Jag steg upp sent, jobbade mycket, stressade till träning och sedan direkt till den personalfest jag för närvarande befinner mig på. Eller, ja - kollegerna befinner sig på - jag sitter i ett arbetsrum några våningar upp och gödslar den asociala tendensen.

Vad som jobbigt varit, är att denna dag bjudit mat av slag jag ogärna äter. Jag öppnade hårt med mellanfil och special-K till frukost. Mest för att twinfast-frukosten på så vis nog ter sig aningen mer lockande imorgon. Innan träningen, fem timmar efter frukost och med kort om tid till träningspasset, förstod jag att jag måste ha i mig mat - snabbt. Ett besök på folkungagatans finest resulterade i en bröd och såsfri falafelrulle - frityren är iofs inte riktigt vad som skall rymmas i dieten, men som jag såg det saknades alternativ. Värre skulle det bli.

Träningen som p.g.a. väntande åtaganden skars ned till en träning var bra, och ganska precis som jag fått upp värme i leder och lite tryck på cardiot var det dags att bryta. Snabb dusch - upp till jobbet och twilight zone. Bara för att finna att den vegetariska mat som här serveras nästan uteslutande är spetsad med räkor. Grillad zuccini och hoummous blir dock kvällsmat, och jag misstänker att mitt intag av olivolja är högre än samtliga dagar den senaste veckan tillsammans. Det känns! Jag har inte ätit särskilt mycket, kanske 250-350g alltsomallt - men det känns som om jag vill kräkas. Jag har iofs hinkat rätt bra med vatten under tiden, i tron om att det skulle hjälpa - men det verkar inte så.

Summan av dagen således - jag mår skit efter att ha ätit vad jag för två veckor sen skulle sorterat som semi-hälsosam mat. Det skall jag ha med mig när den här dieten är klar... du också! alla ni!!

med spyan i halsen hälsar

/m
_____________________

Meny:

(kommer när jag fått sitt ned med hälsovakten ett tag)

Dag 8 & 9

2004-12-09T12:58:00.000Z

Ytterligare en tvådagarsblog... dagarna går.

Först och främst - Arbetets vansinne har åter slagit ned på mig. Idag torsdag fann jag mig själv jobba från 09:00 till 17:00 utan paus eller lunch. Det är svårt, för att inte säga omöjligt att upprätthålla de rutiner i min kost jag sökt etablera under såna förhållanden. Följaktligen blev torsdagens resultat något av en plump i protokollet. För att ytterligare sabba min dag gjorde jobbet mig så trött att jag slocknade i soffan för några timmar och hann under min stund i vila missa dagens träning.

Det största problemet just nu är egentligen att upprätthålla de täta måltiderna. Idag har jag iofs ätit tre måltider, förutsatt att twinfast på bussen sorterar under måltider, men ett väldigt viktigt inslag i hela projektet var att sörja för ett nära matintag hela tiden, med 3-4 timmar emellan rätterna. Det är definitivt prioriterat utvecklingsområde just nu. Jag menar - äta sparsamt och sällan, det är jag bra på.

Reflektionen från dag 8 är dock en annan. Det var en dag med bra och jämt näringsflöde. Faktum är att det nog var den dag som känts bäst hitintills - kroppen har accepterat den nya ordningen, abstinensen efter kolhydrater och socker har avtagit och det var utan problem att promenera i hastig takt och springa i trappor. Förra veckan krävde dylika åtaganden vila i efterhand då det kändes som en chock för kroppen - men som sagt, inte nu.

Nu gäller alltså att äta oftare, träna mer och spänt invänta nästa vägning.

peace out

/måns
__________________________

Käk dag 9:

60g Twinfast
120g Veggieruta (Dafgårds)
120g Morot
400g Chokladdryck på vatten
100g Banan
1,6l Vatten

Denna mat ger sammanlagt 800kcal, men fyller dagsbehovet av proteiner med råge. Skall man dock tro hälsovaktens schabloner skulle en timmes kampsportsträning eliminera varje intagen kalori. Jag ställer mig något skeptisk till detta, men å andra sidan - hade jag kommit mig iväg till kvällens träning så hade jag varit tvungen att kompensera med proteinshake i vilket fall. Intressant är dock att jag inte känt några egentliga hungersensationer idag, det låga kaloriintaget till trots. En del socker har slunkit in tack vare chokladdrycken, men även där är det på gränsen till att sortera utanför min kontroll. Det är, förutom vatten, vad dryck mitt jobb erbjuder - och det har varit en lång dag. Någon dag nästa vecka skall jag prova precis samma meny fast med mer vatten, och sen träna på det. Undersökande journalistik!

dag 8 såg ut såhär:

180g Morot
200g Kaffe
100g Sallad
375g Apelsin
60g Twinfast
100g Banan
120g Veggieruta (Dafgårds)
50g Tomat
40g Paprika
40g Gurka

Detta renderade då 820kcal men med betydligt snyggare vitaminvärden. Intressant är att jämföra med ovanstående meny, då denna i princip gav samma kaloriintag men var svårare att dela upp på många tillfällen. Ett incitament således.

Under onsdagen fick jag även möjlighet att på allvar ta itu med idén om styrketräning. 200 situps och 75 armhävningar blev dagens redovisning.

Dag 7 - första veckan till ända!

2004-12-07T23:59:00.000Z

Imorse ställe jag mig på vågen för första gången på en vecka och fann den stanna på 102,3kg - 2,5kg minus med andra ord. Jag hade inte väntat mig mer och det glädjer mig att det inte sätter av hastigare än såhär. Dessutom är det, såklart, aningen peppande att det faktiskt ger något slags resultat.
I Göteborg finns en klok dietist tillika professionell valetudo-fighter som heter Anders Eriksson. Det var han som en gång i tiden skickade ned Marco Ervasti närmare 20kg på 10 veckor eller vad det var. I det programmet lade han in en dag i veckan då tjockisen skulle äta något flottigt; snabbmat eller eller fett/kolhydratrikt med motiveringen att detta skulle hjälpa Marco hålla vikt också efter dieten. Jag har sett liknande förslag på annat håll också, och är inte sämre än att jag snarast klämmer in den principen i också mitt eget program. Med en viss modifikation dock - jag tänker inte äta snabbmat eller ngt fett/kolhydratrikt. Istället har jag ätit mer än vanligt och tillåtit mig att känna en viss mättnad even, att jag sen av bara farten råkade få i mig 80g pyttipanna, en rätt som bekant innehåller potatis, må vara hänt. Detta slog dock väl ut - till en början stack värdena iväg i mitt hälsovakten, men efter att ha subtraherat med kaloribortfallet efter dagens träning (drygt två timmar medelintensiv shootfighting) så landade jag rätt bekvämt bland staplarna igen - mer om det i statistikdelen.

Det värsta socker och kolhydratsuget verkar ha gett med sig - trots att jag hade en dag från satan på jobbet botades den misären så snart jag kom hem till dotter, sambo, träning, och nu lugn kväll vid datorn. Det har helt enkelt varit svårt att irritera mig idag. MEN, jag har efter en tids research funnit vittnesbörd om att moodswings motsvarande de jag upplevt återkommer under diet - kroppen saknar olika saker olika mycket vid olika tillfällen helt enkelt - så bäva månde den som planerar fira jul med mig.

Nu återstår bara att se om jag förmår återvända till den asketiska kosthållningen till dag 14 - wish me all the best.

ses

/måns

__________________________

Idag landade matkontot på:

150g Mellanfil
22,5g Kellogs special K
200g Hela morötter
150g Kaffe
200g Chokladdryck gjord på vatten
150g Falafel (findus storkök)
100g Sallad
50g Alfagroddar
3l Vatten
50g Vegpytt
30g Twinfast

1000kcal in alles - men om jag sen lägger till shooten så vill hälsovakten plocka bort 630 av dessa kalorier - det kanske är lite högt räknat, men då är tänkt att motsvara en timmes ihållande träning, och jag faktiskt körde två rätt svettiga timmar - ja, då får jag väl anta att det stämmer.

Valet av föda har dock fört med sig att vissa andra staplar har skjutit i höjden. Jag har idag fått i mig mer än 6ggr den fettmängd jag konsumerat under någon annan dag denna vecka. Merparten av detta fett är iofs omättat (olivolja m.m.) men även det mättade drog i toppen med 98% av dagsbehovet. Frågan närmast är hur jag skall förhålla mig till detta. Förvisso är fettet bra bränsle till hård träning, men vartifrån skulle bränslet i annat fall tagits? Hämmar jag min egen viktminskning till förmån för "nyttiga fetter" - vem vet, vi ser vad som händer. Peace out!

Dag 6

2004-12-06T23:59:00.000Z

Ojoj - nu är jag farligt nära att falla till föga. Det hela påminner inte så lite om hur man resonerar när man kört bil väldigt långt - "jag skall bara blunda lite med ena ögat.." Det börjar bli likadant här. Min kära sambo satt idag och åt tacokryddad qournfärs med grönsaker och gräddfil, inlindade i tortillabröd och till det Iskall, sprakande cola. Själv pytsade jag ned 80g färs bland mina grönsaker, lite tomatsås över och ett glas vatten. Det ligger vääldigt nära till hands att tänka "bara ett glas, bara ett bröd..." - men sån är inte jag funtad. Har jag tagit ett glas är det lika bra att dricka 10, när jag ändå ramlat igenom - måttlighet en dygd myass således. Menmen, det gick vägen det med.
Det verkar som om ett virus av ngt slag ramlat ned i kollektivet då först den lilla och sen den stora tjejen råkat ut för rätt tuffa kräkningar. Idag trodde jag det var min tur, men jag slapp kräkas - däremot har jag sovit hela förmiddagen och även några timmar på kvällen, ackompanjerat av en rätt tung huvudvärk. Den senare är rätt enkel att härleda till ett klart bristande vätskeintag.

Mitt strålande humör har uddats av något, men det är fortfarande alldeles för nära till irritation. Min kära sambo har vid ett flertal tillfällen fått ta oförtjänt skit och gnäll, men har i efterhand kompenserats för detta med osviklig trevnad och presenter. Hon var likt mig inställd på att det kunde bli aningen surt när jag inledde detta, icke desto mindre känner jag mig som ett alla tiders praktarsle när hon blir ledsen eller ryter ifrån - snart älskling är jag tillbaka!

Imorgon har det gått en vecka, så på morgonen skall jag väga mig. Jag väntar mig ingen större förändring då jag inte förmått motionera i den utsträckning tänkt var. Tre nätter i rad har jag drömt om Pizza i någon form, känslan av att få vika ihop en stor bit pizza om äta dess tomat och oststinna fyllning på en tunn brödbädd - smyckat med det mesta jag tycker om... jag har bestämt hur jag skall avsluta den här tiden...

Ses

/måns
___________________

Maten idag:

60g Twinfast
100g Tomat
80g Quornfärs
40g Gurka
40g Grön paprika
1,5l Vatten
140g Vindruvor

Detta blev 540kcal, alldelels för lite.
Jag klarade dock fylla proteinintaget med färsen och twinfast, alla vitaminer kom också med. Men jag måste ha mer fett om jag skall fixa t.ex. en träning..

Att det blivit som det blivit idag är direkt kopplat till mitt allmänna hälsotillstånd, sover man stora delar av dagen är det svårt att käka. Herregud, det kommer nog komma fler såna här dagar.

Dag 4 & 5

2004-12-05T11:59:00.000Z

Ok - 45 minuters välfunnet formulerande försvann med en oförsiktig tryckning på musen - men lika bra det, det klär mitt allmäntillstånd väl.

Jag är konstant förbannad - inte alltid utagerande, men om vissa tankar offentliggjordes skulle jag lätt beredas plats i amerikanske republikanernas utrikesutskott. Jeez - det verkar inte finnas ngt för litet för att man skall kunna reta upp sig på det. Cigarettrökares oförsvarliga brist på kontroll över röken sen den lämnat lugnorna, fula barns fula mödrars vagnföring när man försöker gå och handla, matens tendens att sluta smaka så snart man tagit några tuggor - o.s.v. Än värre är att jag till det vill lägga en tjurighet som lätt skulle kvala in i en treårsgrupp på dagis - smått skrämmande.

Detta aggressiva utspel hade helt och fullt sin förklaring i den blog som aldrig nådde nätet - men då humöret varit så surt de senaste två dagarna räknar jag kallt med att allt fortgår som brukligt också den kommande tiden, och därmed återkommer i den här texten.

Mathållningen för en dag ser ut ungefär såhär:

Frukost - Twinfast
Mellanmål - Grönsak/frukt
Lunch - Gärna något lagat, men som regel sallad, frukt och vatten
Mellanmål - Grönsaker och hommous
Middag - Stekta grönsaker eller twinfast
Proteinshake - Minst 50gm protein
Frukt/grönsaker - för att stilla hungern till morgondagens frukost.

Jeje - jag är inte på humör för hard facts...

Älska mig

/måns

Dag 3

2004-12-03T11:53:00.000Z

En lång och fruktansvärd dag är till ända... jeez, idag har kolhydraterna spökat på allvar.

Det började illa redan imorse med att jag glömt planera och förbereda dagens måltider - så jag slängde ned 2 tomater, en paprika och lite hommous i väskan innan jag drog till jobbet. 17:00 var det den enda fasta föda jag intagit under dagen, och det kändes. En märklig känsla mittemellan hunger och ohunger (fortfarande en bra bit från mätt) skvalpade runt i magen. Utan att låta detta spela något större drama i min tillvaro bytte jag om och inledde den första hårda träningen sen detta projekt inleddes.

Till saken hör att jag hela dagen känt mig "låg" och oinspirerad/omotiverad. Håglös och uttråkad har jag försökt engagera mig i såväl arbete som kost utan att lyckas. Efter träningen (som var rätt kul) förstärktes denna depp än mer, och accentuerades av ett nästintill komiskt sug efter kolhydrater. Jag vägrade dock att ge tapp, drack min proteindricka och tog mig hem. På bussen kände jag dofter som jag upplevde starka på gränsen till tongivande för bussens doftsfär. Odören av en pingvinstång med mintsmak och någon som käkat pizza nyligen fyllde näsan och än en gång kändes läsk som nästa livsuppehållande lösning. Efter en rejäl proteinshake och gurka i hommous lade sig dock det mer paniska - men jag tror att jag fått en rätt bra insikt i vad som komma skall, särskilt i anknytning till träning. Tydligt är att det blir lättare att käka när födan inte har ingen, eller på sin höjd artificiell, smak. Hommousen har således blivit ett viktigt inslag i den dagliga kosten då den inte bara smakar gott, utan även låter smaken leva kvar i munnen en tid.

Allt väl bortsett från effekterna av kroppens desperata kall efter kolhydrater - jag känner mig stadig men vill verkligen inte möta en massa sorg först när jag svälter mig.

Kärlek

/måns

Tredje dagens kompletta meny:

110g Röd paprika
100g Tomater
3,5dlMUU chokladmjölk
50g Sojaprotein
300g Kaffe
28g Twinfast
5dl Multipower Proteindrink
100g Hommous
2,2l Vatten
200g Gurka

1680kcal allt som allt, om än motionen äter upp en hel del av dem. Proteinintag motsvarar dock 97% av vad som skall i mig på en dag. Däremot åkte kolesterolintaget upp till 225% av rekommenderat dagligt intag, detta som en direkt konsekvens av chokladmjölken, men den kom även en massa kolhydrater. Jag skall åka och köpa alpros vegetabiliska chokladmjölk och göra en jämförelse senare.

Min bild i förra blogen har fört med sig en märklig samling kommentarer, kanske lägger jag upp dessa på sidan vid ett senare tillfälle - men det hela kanske bäst sammanfattas, "with friends like this...." Skämt åsido, jag uppskattar verkligen att lsäa Era kommentarer, oävet vilka det råkar vara. Imorgon är det helg - kommer det gå att käka regulbundet under sådana omständigheter? Tills dess...

/m

Dag 2

2004-12-02T12:00:00.001Z

Verkar som om kroppen nu går med på att jag jiddrar med maten. jag har ätit någonting rätt slaviskt var fjärde timme idag. Bättrat på proteinintaget väsentligt och hela tiden hållit vätskeintaget högt. Det är svårt att göra någon rimlig analys av huruvida det låga kaloriintaget påverkar min sömn då jag inatt inte lyckades få mer än fyra timmars sömn. Däremot känns det betydligt svårare än vanligt att faktiskt stiga upp, men det finns ett otal faktorer till detta, med andra ord inget jag kan lasta mitt kostomlägg för.

Däremot skriker kroppen efter socker, det svindlade på fullaste allvar för ögonen när jag idag såg julmust på bordet framför mig. Bevisligen sätter sig sockersuget snabbt i huvudet för det är mången mindre nyttig sockerprodukt som fladdrat framför min inre syn idag - min lösning på detta är just nu en halvliter vatten och välmåendet som kommer sig av att övervinna abstinens.

Tyvärr gick dagens träning bort till förmån för annat, men imorgon vankas vale-tudo träning och med tanke på att många väntar match kommer fokus garanterat ligga på sparr i ronder. Sex minuters konditionskrävande fighting såväl stående som på backen, det kommer sätta energireserven på hårda test anar jag. Dessutom hade jag tänkt slänga in löppasset hem för första gången.

Humör och moral är fortfarande på topp, jag trodde faktiskt att bristen på mättnad och socker-cravings skulle visat sig tydligare. Imorgon är dock första fredagen förutan traditionen med frunch på chokladfabriken... nu när jag tänker efter är det rätt många demoraliserande praktiker som skall mötas imorrn. Men men, jag tuffar på i samma tempo - med väskan fylld av mat. Ni är några som lätt beskäftigt påpekat att man för optimal förbränning bör köra hårt om morgnarna - visst, det är och har varit min plan - men då måste jag först sova mer än 3-4 timmar om nätterna och inte ha dagar från helvetet som väntar. Primärt får dessa pass läggas om helgerna, tack för Er omsorg dock - er kamrat i kampen

/måns

Denna den andra dagens matintag har bestått i:

100g Röd paprika
150g Grönsaker
200g Grönsaksbiffar
100g Banan
300g Kaffe
28g Twinfast
100g Stekta wokgrönsaker
150g Hommous
2g Olivolja
2l Vatten

Detta har renderat 1130kcal och nästan hela dagsbehovet protein, jag har även fått upp fettintaget något - Däremot är siffrorna från idag inte lika exakta som gårdagens då jag försökt uppskatta nutritionsfaktan i innehållet av hommousen. Jag funderar på att använda denna aningen mer försiktigt - ta ned de positiva egenskaperna något och höja de destruktiva i uträkningen... Vidare har jag valt att inta dricka någon proteinshake idag då jag inte tränat, och även framförledes försöka dricka dessa som komplement under träningsdagar och hålla det oberoende från övrig kosthållning.

Jag fick ett mail av min bror som satte lite griller i huvudet på mig:

"är lite orolig över att du plockar bort riset, det är en riktigt bra källa till fullvärdiga proteiner, som du vet inte finns i överskott i en vegetarisk kost, dessutom hoppas jag att du vet att ifall inte kroppen har tillräckligt med fett och kolhydrater så kommer det första proteinet att gå åt till att täcka dessa delar, då du vill bränna fett kan det vara bra att äta en del kolhydrater (då du bränner dessa under träning) och då tycker jag återigen att ris är en bra idé."

Kom sedan fram till följande - jag hade i planeringsstadiet av projektet en tanke om att äta små mängder rå/svart ris, men valde bort detta då det skulle kunna innebära att jag måste vaka över kolhydraterna, och jag är ju verkligen ute efter att slita ned min kropp temporärt. Om man ser till dagens matintag ser man att jag (förmodligen tack vare grönsaksbiffarna och twinfast)faktiskt fått i mig 38% av det kolhydratbehov hälsovakten menar att jag har i enlighet med den sosse-diet jag satt den att räkna utifrån - De dedicerade Kolhydraterna får även fortsättningsvis se sig bänkade under match.

Slutligen då - jag våndas inför detta, men det måste göras - det här skall göras fullt ut.. jag ställde mig modell i ett par aningen för små sprawls och slappnade av i hela kroppen - här kommer mitt före-kort:

Dag 1

2004-12-01T23:29:00.000Z

Jag tänkte dela in den här dagliga texten i två segment. Den personliga (hur jag mår, vad/hur känns o.s.v.) och den mer statistiska/faktamässiga.

Först och främst - tack ni som kommenterat de första texterna. Det var jättekul att läsa Era uppmuntrande inlägg - keep it comin´.

Halv ett på natten, som klockan är när detta skrivs, mår jag bra. Magen känns lite underlig då den inte fått sin sedvanliga vila mellan målen, men inte så det stör. Jag har varit bitvis darrhänt under dagen och härlett detta till sockerbrist, för att råda bot har jag snarast möjligt käkat frukt, vilket har fungerat. Jag känner mig även trött förhållandevis tidigt, men det hänger nog mer samman med att jag sovit lite inatt, att onsdagens arbete är löjligt påfrestande och att jag har en, om än lätt, träning i kroppen. Mentalt sett känner jag mig stark i min övertygelse. Jag har under dagen suttit mittemot när en brownie med vispgrädde konsumerats samt haft läsk och godis i hemmet utan att ens överväga att äta/dricka.

Så är läget nu - återkommer imorgon!

/måns

Första dagen till ända.

Det första som slår mig här hur svårt det är att bryta mitt mönster av ett fåtal måltider, oregelbundna måltider om ens några och viljan att tillfredsställa hungern snarast möjligt den infinner sig... jeez.

Jag öppnade hårt med att planera in 5 måltider och dess innehåll igår kväll - men föll på att jag lämnat väskan på jobbet. Jag kunde inte ta med vad käk jag tänkt. Denna den första dagen har även renderat kunskapen att jag måste finna vissa enkla lösningar - en sådan var måltidsersättning. Efter att ha surfat runt ett tag fastnade jag för Twinlabs produkt, twinfast, vars innehåll består i;
55% protein
18% kolhydrater
293 kcal / 100g

Detta tillskott skall ersätta 1-2 måltider de dagar då jobbet inte medger slowfood.
En stor fördel är att jag med detta kan hålla kontroll över kalori-intaget och fylla på de dagar då detta varit alldeles för litet.

Vilket för oss till dagens meny. Denna har bestått av

200g Chokladdryck på vatten
300g Grönsaker
200g Morötter
150g Vindruvor
100g Banan
120g Clementin
150g Kaffe
28g Twinfast
150g Stekta wokgrönsaker
5g Olivolja
3l Vatten

Något förvånande renderade detta matintag blott 740kcal, 42g fett och 54g protein.
Obra med andra ord.. proteinintaget måste upp illa kvickt, och den primära lösningen består i en stor bunke hommous som jag kommer bära med mig i väskan och bättra på varje måltid för en tid framöver med. Dessutom kommer proteindrinkarna av sojaprotein att göra sitt till i anslutning till träning.

En samling slumpartade indicier slutade idag att jag besökte ett kravmagapass för första gången sen jag drog från min forna hemstad. Då träningsmotståndet var lika frestande som morgondagens luciatåg var det inte särdeles jobbigt. Hälsovakten har en standardåtgång av kalorier för 60min kampsport á 420kcal. Det är väldigt högt räknat med kravmått, så den 1,5 timme jag faktiskt tränade reducerades till 30minuter i programmet. Dagens sammanräkning enligt detta eminenta program är således att det, för att nå mina 1750kcal/dag saknas
1220kcal (70%)
42g fett (76%)
54g Prot.(66%)

Det skall jag råda bot på imorgondag.

Förutsättningarna

2004-11-30T22:43:00.000Z

Ok - då jag är en grym newbie på området har jag fått förlita mig på myter och adekvat research - den senare gjord via bibliotek och allehanda forum på nätet. Men så här ligger läget, just nu iaf.

Jag väger 103-105 beroende på vätskeintaget för dagen, följaktligen har jag bestämt mig för att utgå från den högre siffran. För att komma undan dylika missvisningar i framtiden kommer jag väga mig varje morgon.

Hard facts

Längd - 191
Vikt - 105
Midja - 100
(kanske ids jag måtta andra kroppsdelar vid tillfälle, men knappast...)

Idén är denna:

Ut med alla kolhydrater
Sovra i fettet
Högt proteinintag
Maxkalorimått

De kolhydrater som skall bort primärt är: bröd, pasta, potatis, ris och socker

Inget fett tillåtet annat än det jag verkligen inte kan ta bort, t.ex. fil.

Proteinintag kommer ske dels genom proteinstinna livsmedel som kikärtor och andra baljväxter, men även via proteindrinkar av soyaprotein och Muu chokladmjölk. Dessa kommer omgärda min träning, kort innan och kort efter. Eventuellt också som måltidsersättning, men inte förrän tidigast andra veckan.

Kaloriintaget per dag för en 10 kilos viktminskning över 10 veckor har jag räknat ut skall vara 2086. Min plan är dock att sätta kaloriintaget på max. 1750 inledningsvis för att se vad för effekter det kan ha. Ger det inga direkta konsekvenser kommer jag nog försöka hålla det så lågt de dagar jag inte tränar.

Vad jag egentligen skall äta har varit det svåraste hittills. Det är ju inte så att jag är löjligt förtjust i mat i vanliga fall, men nu kommer en middag i värsta fall bestå av kokt broccoli, röd paprika och huommos. Till det 1l vatten... jaja - vi får väl se vad det blir - det är ju därför jag har blogen g'damn.

Träningen skall fortgå som vanligt. 3-4 pass shootfighting i veckan. Minst ett pass skall vara ett dubbeltpass, alltså tre timmar. Dessutom skall läggas in minst ett löppass i veckan. För tidsoptimeringens skull kommer detta under de tre första veckorna ligga i direkt anslutning till träningen. Det är c:a 4km hem från lokalen.
Dessutom, för att jag inte skall förtvina (asif) Skall jag fem valfria dagar i veckan göra 75 armhävningar och 200 situps..

Projektet är tänkt att fortgå minst hela december, eventuellt ngn vecka efter det, lite beroende på resultat och social status. Det enda som kan avsluta projektet i förtid är i händelse av det visar sig vara skadligt (att allt slår fel) eller force majeur.

Som hjälp med kaloriuträkning och vitamin/kalkbehov under den här tiden tar jag hjälp av programmet "hälsovakten pro" - så jag inte gör någon missräkning i onödan.

Jaja - nu vet ni lika mycket som jag. Natten till onsdag tar jag de första bilderna som skall ligga till grund till före och efter. Det här är helt bizarrt - men jag har tänkt på det så mkt nu och känner mig mentalt förberedd... nu återstår bara att se om gamla musikerlekamen är med på noterna.

Förväntningarna

2004-11-30T00:43:00.000Z

Ok - syftet med denna blog är alltså att följa mig i mitt deff-projekt. Vi skall ned så långt möjligt är, men minst 10kg. Matchdatum är någon gång i februari och jag tänker inte spela i samma division som Bergman och CO.

Här tänker jag publicera en grymt tradig och enahanda dagbok för att få lite översikt på träning, träningsinnehåll, mat och innehåll... om detta lyckas så blir det en lysande dokumentation. Om inte - tough luck.

Förväntningarna sofar är just inga - det kommer bli jobbigt. Jag kommer vara rätt sur tror jag, orkeslös bitvis och eventuellt trött också. Jul kommer vara hemsk och får jag inte i mig vad vatten som krävs - kronisk huvudvärk.

jag har köpt hem grönsaker och rotfrukter för första veckan. De enda "rena" mejeriprodukterna (borträknat de som smygit sig in i de livsmedel jag fortfarande ämnar äta) jag siktat in mig på är mellanfil - eventuellt skall jag också prova gå ned till lättfil - men det ser så jävla äckligt ut.

Kaloriintaget preliminärt är satt till 1750 om dagen, 2000 de dagar då träningen varit väldigt lång eller jobbig. Matintag skall ske 4-5 gånger dagligen, ambitionen är att försöka äta ungefär lika mycket varje gång, men hur det blir med det vet jag inte. Jag har ärligt talat ingen aning om vad som möjligt är, det här är ren projektverksamhet.

Välkomna!