mansapa

måndag, januari 03, 2005

Dag 1 - Back in Black

Hej vänner!

Så har då en dryg vecka gått. Jag har nästan återhämtat mig fullt från alla sjukdomar som hemsökt min arma lekamen, kunnat slappna av en aning från den stress dieten faktiskt medfört stundtals och ägnat mig åt i stort ingenting.. jag mår ypperligt.

Därför är tiden nu inne för rond två, därav rubriken - vi kör från början igen men med väsentligt mycket bättre förutsättningar denna gång. Min kropp har definitivt förändrats sen jag körde igång för första gången. Jag verkar sakna förutsättningar för att faktiskt äta lika mycket som förr, jag kan lägga ifrån mig mat och måste inte stilla sockerbehovet i varje given sekund. Dessutom väger jag mindre, vet i förväg hur tillvaron kommer te sig härförleden - det känns som att återvända till en avbruten semester. Vidare kommer shoot-säsongen lite trevande igång under de två kommande veckorna, och det skall bli riktigt kul att få träna igen.

Fokus denna gång ligger - förutom det uppenbara - på att tränga lite djupare in i GI-världen. Som jag tidigare nämnt är det rent läskigt att se kvaliteten på de kolhydrater som "hälsosamma" produkter faktiskt innehåller. K-special och potatischips stannar lika länge i kroppen, men Kellogs nämner aldrig det när damen med K-kroppen står och posar på stranden. Nåväl - vegetarianer och veganer därute - jag kommer fixa hästjobbet åt Er, det finns andra produkter än kött med bra GI, men de är rätt få och svåra att implementera i vardaglig kost. Vi får se vart det landar.

Vikten alldeles nyss var 99,2kg - m.a.o. kan jag sluta mig till att kroppen uppskattar den nya vikten tillräckligt att behålla den trots avbruten diet - det skall bli spännande att se vad som händer nu när förbränningen åter skall forceras.

För att ytterligare slå på stora trumman och ringa in den nya eran har jag skaffat ett helt nytt soundtrack till mina bistra dagar - Good Riddance "One for the brave"
Det är en rätt tveksam punkdänga från 90-talets slut, men den låter som punk gjorde när jag upptäckte den för min tillvaro så tongivande genren och refrängen funkar otroligt bra när jag ligger med 150 av mina 200 situps kvar - here goes:

Sometimes it seems so tough
Good friends are not enough
And I'm powerless to help
When you take it all upon yourself
Feels like you just can't win
The whole wide world is closing in
And it's so hard not to think the worse
When you're the centre of the universe

I see you struggling with the weight of the world
Remember I'm always by your side
Too many problems for one little girl
I'll be beside you when all your tears have dried


I lay next to you at night
I know something's just not right
But there's nothing I can say
When you feel ten thousand miles away
I don't have all the answers yet
But I get scared when you're upset
And your heart feels like an empty home
When you feel so scared and all alone
Think everybody's talking about you
And conspiring to bring you down
You're thinking that nobody loves you
Ever wonder why I'm still around

1 Comments:

At 3:24 em, Blogger adhdknark said...

Ojojoj...det finns många kampsportare som vill täppa till käften på August Wallén och Fighter Centre-gänget här i Gbg (varken BJJ-nissarna eller shooto-folket hyser några varmare känslor). Det kommer nog bli några riktigt schyssta fighter i buren.

 

Skicka en kommentar

<< Home