Otippat...

Ok - allt var på gång igen, tre dagars välavvägd diet, allmän träningspepp... några små märken på handlederna...

Jep - jag är stolt bärare av alla grapplares favvosjukdom, svinkopporna. De såg tills idag ut ganska precis som de sår som uppstår när man kört valetudopass, små skrapsår på armar och ben från kardborren på handskar, men ikväll i skarpt ljus fann jag att det här är ngt mer än så.... lite googlande och rent sannolikhetstänkande gav med sig att det förmodligen handlar om svinkoppor. Det ser dock bra mkt mer oskyldigt ut än de monsterexempel internet bjuder, men icke desto mindre är jag en vandrande smitthärd. Utslagen är dock begränsade till en liten liten del av handleden och kan med enkelhet tejpas över, varför jag ämnar träna - tejpad och i rashguard imorgon.

Till mina grapplande kamrater lämnas den text som här följer:

"När man sysslar med grappling är det inte ovanligt att vissa hudåkommor uppstår. En av dessa kallas impetigo, "svinkoppor", och uppstår när stafylokocker eller streptokocker kommer in i huden. Sår uppstår då, och det kan ta väldigt lång tid innan de läker. De kan börja rinna genomskinlig vätska eller gulna lite grand. Ibland blir det lite gult kring sårskorporna.

Bakterierna som orsakar impetigo finns naturligt på huden samt i
näsa/hals. Problem uppstår först när man får in dem i huden. Därför är det viktigt att inte träna med öppna sår på kroppen.

Impetigo är väldigt smittsamt. Det är vanligt bland barn, och ibland får vissa avdelningar på dagis stänga under en period för att smittan ska sluta "gå runt".

Det är vanligt att man blir mer mottaglig för impetigo när man av någon anledning har delvis sänkt immunförsvar. Det kan vara att man börjar träna, försöker tappa vikt, tränar hårt, är lite förkyld, mm mm. Sammanfaller detta med att man har öppna sår på kroppen under träning ökar risken att få impetigo.

Har du konstiga sår på kroppen som dessutom inte läker, kolla med någon på träningen och besök din vårdcentral. Behövs det kan de ta odlingsprov och avgöra om du har impetigo eller inte, samt ge dig en lämplig behandling. Det bästa är om man kan få antibiotika, då slutar man smitta efter tre dagar. I annat fall smittar man till såren är helt igenläkta - och det kan ta tid.

För att förebygga impetigo är följande viktigt:

- träna aldrig med öppna sår på kroppen. Särskilt utsatta områden är underarmar, insidan av låren, halsen och ansiktet. Det är för att det gnids och rivs mest där.

OM du har sår på kroppen, täck alltid över dem innan träning.
Det är bra att använda plåster och sporttejp. SPRITA dem sedan efter träningen. Lämpligen med Alcogel eller Klorhexidin som kostar ett par tior på Apoteket.

- efter träningen, duscha och använd tvål.

- tvätta träningskläder efter träningarna så att det inte sitter bakterier kvar till nästa träning.

- hud som är torr spricker lättare och släpper in bakterier. Använd därför hudkräm så att du får mjuk hud (hel och ren hud är det bästa skyddet mot bakterier). Apoteket har bra sådana som inte luktar så mycket.

- Om du får impetigo, tänk på att bakterierna trivs bäst i mörker och fukt. Därför ska man torka ut dem och exponera dem för ljus. Har du sårskorpor, ta en varm fuktig handduk och lägg ovanpå för att mjuka upp skorporna.
* Pilla sedan bort dem.
* Sprita därefter och använd den receptfria salvan Microcid som är speciellt framtagen för impetigo. Använd bomullstops för att applicera salvan.
* Glöm inte att tvätta händerna ordentligt efteråt.

Detta kan göras 3 gånger per dag!

För att förhindra att smitta sprids, bör man inte träna om man har impetigo. Är det bara ett eller ett par sårskorpor som inte är så utspridda kan det räcka att täcka över dem ordentligt. Börja med plåster, tejpa sedan över med sporttejp och använd långärmat eller långbent ovanpå det. Detta är väldigt viktigt,eftersom man inte vill vara orsak till att ge sina träningskamrater hudproblemen.

Så, ett litet förebyggande billigt "kit" alla borde skaffa, är:
- Alcogel(Klorhexidin) och Microcid
- Plåster + sporttejp
- Fuktgivande lotion

Alla som sysslar med grappling får förr eller senare kontakt med impetigo på ett eller annat sätt. Det är inget konstigt eller farligt, bara man är observant och sköter om dem när de dyker upp. Samt framförallt - ser till att inte sprida bakterierna vidare.

Informationen bygger på en genomgång i grapplingrelaterade
sjukdomar som gavs under ett instruktörsläger i Göteborg, samt ett par samtal med smittskyddsenheten vid Karolinska institutet samt vid US i Linköping.

/text av Kristian Helde