Shootogala

Igår höll shootosweden ännu en event i sthlm - your´s truly och tvenne bröder var på plats, ringside. Det var en fantastiskt trevlig afton med mycket bra fighting. Men än bättre än så, realitycheck.

När man sitter och glanar UFC, Pride och liknande så är det sällan särdeles långt till att hamna i tankebanor modell: "hur jävla svårt kan det vara? sånt där tränar ju jag med, där skulle jag använt den tekniken och så hade problemet varit löst! Upp med dig, räka och gå på axel - funkar för mig.." Proffsmatcherna verkar ligga alldeles runt hörnet och bara jag får träna ett år till är jag där. Men efter att ha suttit en halvmeter från proffsvärlden är det bara att konstatera - gör ni det där på egen hand. Ni är bra på det, ni har lika mycket att tjäna som förlora på Ert deltagande... jag sitter här en bit ifrån och njuter av Era ansträningar och på tisdag tränar jag själv - men aldrig att vi möts på lika villkor du och jag.

Visst vill jag gå match(er?) och prova mina skills i skarpt läge, men mina kvaliteters toppar rör sig bland helt andra praktiker. Ett intresse måste inte nödvändigtvis rendera en dröm eller förhoppning - och det är ett klokt perspektiv anar jag.

Har tränat ganska hårt på sistonde, sparrat mycket mot långa, tunga och långt mer meriterade fighters och det känns helt OK. Visst drar de ut mig emellanåt, men det är lika mycket undantag som regel (med sparrmått mätt) och jag håller mina positioner, slår akkurat och åmsakar skada.. det går framåt, nu känns det.

Vikten ligger fortfarande runt 95, att hålla en semi-strikt diet går inte. Måste hitta ett bra läge och köra på allvar igen, gå tillbaka till vad som gjorde senaste vändan framgångsrik. Har funderat en del kring det och kommit fram till
* Förberedelserna
* Pressen
* Avsaknaden av störande element.

Alla tre går att återskapa, måste bara ha flow.

Sov gott alla

/m