19" livskris

.
Här sitter man... med trasig skärm som skiner i blått på ett vis som TCO med största sannolihet avfärdar som direkt hälsovidrigt för ögonen. Allt går sönder. På träningen igår sprack mina sprawls i grenen och halva skon föll i bitar, bilen är trasig, tv'n har inte många månader kvar och nu som sagt - min kära skärm. Alla mina t-shirts sitter dåligt efter dieten, byxorna än mer. Var för sig kanske de flesta av dessa skulle avfärdas som lyxprobs - men sammantaget symboliserar det sammanfallandet av välfärden i en fattig arbetarfamilj i en fattig förort inte för långt bort från dig. Det är för sorgligt.

4/6 är matchen utannonserad till - men igår uttalades vissa tvivel om att den verkligen blir av - är visst inte för många som anmäler sig till shootmatcher nuförtiden, de som är bra vill köra valetudo och de dåliga brottas istället. Fightcardet kommer först den 31/5, men som sagt - det lät inte positivt. Det är märkligt - å ena sidan känns det inte som om jag bryr mig så fantastiskt mycket, jag har väntat så länge på det här nu att jag kinda ledsnat på att vänta, å andra sidan vill jag prova och känna hur det känns - se vad jag kan åstakomma i en bur. Jag fortsätter dock träna med sama målsättning men motivationen har självfallet fått sig en törn. Dessutom är det just nu inte möjligt att träna på det sätt som jag skulle behöva - det är fler scheman än mitt att förhålla sig till och det innebär stundtals konflikt, på det astma & allergi (mer om det senare) och inte minst den här förbannade skärmen...

Träningen på sistonde har varit slitsam - mest för att det tagit tid för kroppen att vänja sig vid tempot efter träningsuppehållet, men igår vände det. Vi körde ett pass med rätt tung stående brottning till nedtagning och mycket sparr med begränsningar. Från början var det grymt jobbigt och slitigt, men sen var det ngt som klickade och kroppen fick klart för sig hur det skall kännas när det går bra - och well - efter det började jag känna mig bekväm i situationen. Jag orkade 2 timmar, sen var det nog för då. En timme senare, efter stretch och dusch var jag fortfarande på gränsen till knäckt och det bristande flåset gjorde sig än en gång påmint.
Lösningen torde vara löpning både uppför och på bana, explosivt och uthålligt MEN...

Fredag om en vecka har jag fått tid för en ny allergiutredning, en rätt omfattande sådan. Jag är allergisk mot det mesta känns det som, men har inte kartlagts de senaste 20 åren varför det börjar bli på tiden att så blir gjort. Jättefint - ingen är gladare än jag - men inför undersökningen får jag inte ta medicin under en veckas tid.. inga antihistaminer, inget cortison, ingenting... I SLUTET PÅ MAJ!!! pleeeease! Det kommer bli en vecka från helvetet - och tro mig, löpning är INTE ett alternativ under den veckan. Ständigt dessa konspirationer, först skärmen - sen detta.

Sammantaget - Att en lillebror från sydamerika är i stan, att en annan är på väg och att en tredje kommer hem till mig för att glana Pride är fakkin swell - då spelar inte det andra så stor roll eg. Att min dotter är sötast i världen och min sambo lyckas vara fantastisk och tolerant på samma gång... då spelar fan inget roll eg.

Gäller bara att komma ihåg att tänka på sånt emellanåt... (sådana här tankar tänkte vi inte före dr.Phil - minns det!)

ses

/m