Dagen innan match

Imorgon 05:42 reser jag hemifrån för att på plats i tångdoftens huvudstad ännu en gång kliva in i en bur, möta en motståndare som med våld tänker försöka vinna domarnas gunst alternativt få mig att ge upp. Man kan tänka på en match ur en mängd olika perspektiv. Det är nog lätt att känna sig orolig och nervös, eller så kör man fightclub-logik - snart kommer jag befinna mig på en arena där varje handling ger en kännbar konsekvens. Om jag klantar mig kommer det göra ont, om jag inte är rätt förberedd fysiskt och mentalt kommer det göra ont - men å andra sidan, it runs two ways. Just nu bygger jag en bild i huvudet där oberoende av vad the bum har för tankar och idéer om vad han vill göra kommer HAN få ont. Utan att bli allt för detaljerad så är min plan att längden skall spela roll. Han är kort och satt, jag lång och smidig - ledsen bummen.. Matchen har redan utspelat sig upprepade gånger i skallen, en mängd scenarion är igenomgångna och det enda som känns lite osäkert är flåset - min kondition är inte där den kunnat vara, men fan - det är vinter ute.

Killen jag möter vet jag inget om, han har aldrig gått match förr och ser ut såhär:


Överhuvudtaget har den här matchen inte fått något särskilt fokus i jämförelse med de tidigare. Jag har jobbat hur mycket som helst, både ideellt och professionellt. Det har inte behövts någon bantning att tala om, men inte heller har jag under det senaste halvåret kunnat träna på ett sätt som stärkt självförtroendet nämnvärt - faktum är att detta med största sannolikhet blir min sista match. Men nu - idag - dagen innan match.. nu känns det att det är på väg.

Det rycker i armarna av serier som skall landa på huvudet imorgon, jag mjukar upp kroppen med en lång krävande stretching så jag imorgon inte behöver riskera att sträcka mig vid uppvärmning. Jag skall ned och handla mitt klassiska recovery-kit med massvis av kolhydrater, tillverkar soundtracks - ett till bussen och ett annat till timmen innan match, ser inspirerande film och tänker happy thoughts :) - haha det kommer bli helt grymt, ett värdigt avsked till en märklig period i mitt liv där kunskap och tolerans stavats blåtiror och stela muskler. Fan vad jag vill dit nu, jag vill stå där mittemot honom och se honom dundra fram mot mig bara för att mötas en blixtsnabb vänster-höger och rotation åt höger.

Jeez - för mycket att tänka på helt plötsligt, jag lär väl återkomma för ett kort referat från mina ansträningar. Efter jul är det slut med fightingen och ett nytt projekt för kroppen är planerat - frågan är inte om inte det skall upp i ljuset det med. Smiskan är återigen aktuell.

Heja på mig imorrn - power to the people!